Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jenny blev kär i Gysinge

Man blir varm i själen när man kommer in i Jennys och Markus kök. Det känns som en sagobok, trivsamt som hos Teskedsgumman och roligt som hos Pippi Långstrump. Att hon hamnade i Gysinge var en tillfällighet.

Annons

Ibland går det fort, som en ketchupeffekt mitt i livet. För fem år sedan bodde Jenny själv i farfars gamla gård i Tornedalen. Hon hade flyttat tillbaka till barndomens vilda marker och när den dåvarande pojkvännen fick jobb i Gävle ville hon bo kvar i det nordligaste av Sverige.

I dag har hon bytt ut det mesta. På fem år har Jennys universum växt och hon har fått en helt ny basstation. Hon har blivit med ny man, hunnit få två barn, skaffat flera nya jobb och kreativa uppdrag och fått många nya vänner för livet. En del i ett ruckel fick hon på köpet.

– Jag blev kär i Gysinge direkt. De vita byggnaderna här är magiska, förklarar hon och springer fram och tillbaka i sitt gul-grön-rosa kök.

Lilla Kerstin sitter på bänken och blandar hallon med socker och mjölk.

– De vita fasaderna reflekterar ljuset så att man nästan behöver solbrillor. Precis som i fjällen! För att inte tala om forsen, den har samma magiska effekt som Kukkolaforsen hemma.

"Fåssen!" ropar Kerstin och tittar upp. Hon har varit helt inne i sin smoothie-tillverkning och har rosa smet överallt. Men forsen tycker hon om. Nästan lika mycket som att laga mat.

Mor och dotter är lika varandra. Två sprudlande energiknippen som aldrig blir nöjda, som ständigt vill lära sig mer och hitta på nya saker. Ibland kan det bli lite väl mycket.

– Gör det något om jag går omkring medan vi pratar, säger hon och plockar upp bröd och ost ur en kasse samtidigt som hon gör upp i telefonen med lillasyster Esters barnvakt.

I nästa sekund ringer Maud från brukshandeln och undrar vem som ska tvätta lakanen till vandrarhemmet. "Tar du dem i dag? Vad bra, vi hörs senare." Nu behöver Kerstin hjälp och innan jag hinner fram har Jenny släppt matkassen för att coacha momentet med mixern.

– En del tror att jag är stressad, ler hon. Men jag tycker om att ha fullt upp. Sen är det ju en annan fråga hur man hinner. Markus brukar påpeka det ibland att när vi var nykära renoverade jag huset lika mycket som han. Jag ska försöka skärpa mig.

Man blir varm i själen när man kommer in i Jennys och Markus kök. Det känns som en sagobok, trivsamt som hos Teskedsgumman och roligt som hos Pippi Långstrump. Den väggfasta inredningen i pärlspont är målad i järnoxidgul linoljefärg. Väggen över diskbänken har en ljus kromoxidgrön med jugendkänsla och de öppna hyllorna är i mildaste rosa. De såpade golvplankorna är en halvmeter breda och pyntade med långsmala trasmattor i glada färger. Tapeten en klassiker från Duro med rosa klöverblommor och gröna blad. I kökssoffan ligger mjuka fårfällar och i muren ovanför vedspisen finns en bakugn som fungerar alldeles utmärkt.

– Det är så roligt att vi alltid tycker lika. Vi brukar börja med att tänka att nu ska vi inreda sobert, sen slutar det ändå med roliga färger.

Att hon hamnade i Gysinge var en tillfällighet. Markus bodde i Åbyggeby men hade länge drömt om ett ställe där han växte upp. När han köpte huset på Mattön hade han letat i tio år och kompisarna var snabba med gliringar. Hur hade han tänkt att han skulle få en tjej att flytta med hit?

Jenny på sitt håll hade motvilligt åkt från Tornedalen för att hälsa på sin dåvarande särbo i Gävle. I lokaltidningen såg hon i en annons att en bruksort inåt landet sökte turistentreprenör som kunde sköta en bagarstuga. Den vackra bilden gjorde henne nyfiken och hon åkte till Gysinge Bruk. Jobbet var perfekt för Jenny och hon bestämde sig för att prova. Här fick hon genast nya vänner och en gång på en surströmmingsskiva fanns en ung man med lockigt hår som var ovanligt söt. När festen var slut hamnade hon i hans bil i trädgården utanför ett renoveringsobjekt. Där satt de och spelade hög musik på bilradion tills det blev gryning. När Jenny kom in i Markus ruckel första gången var det ett tomt skal, det mesta var utrivet och det låg byggskräp överallt.

– Han brukar fråga hur jag vågade satsa på ett sådant ruckel? Men när jag stod på övervåningen och såg de stora lönnarna utanför visste jag att jag skulle trivas.

Lönnarna är kvar, annars ser det mesta annorlunda ut i dag. Den gamla förstugan var murken och hade satt sig, där har de byggt en ny med spröjsade fönster i gammal stil och gamla dörrar med patina. Alla väggar har gammelsvenska tapeter i nyproduktion, de större rummen har fått kakelugnar och i trapprummet på övervåningen sitter ett nytillverkat räcke i samma form som originalet. Vackert som en virkad spets och med känslan av en kunglig balkong.

– Här tänker jag ha min arbetshörna, säger Jenny. Med stringhylla från 50-talet och ett skrivbord av ett gammalt symaskinsunderrede. Jag längtar efter att få det klart. Visst måste det ha varit meningen att jag skulle hamna här!