Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jerka" i högform på Läkerol Arena

I dagarna två tar sammanlagt 8 000 personer i Brynäs hemmaborg farväl av "Jerka", "King Jerry", "Mr Dynamite", "Rockfarfar" eller vad ni måhelst vill kalla honom. Fast jag tvivlar ändå på att det inte kommer mera efter "The Farewell Show" – genialisk i sin tanke men något ojämn i sitt utförande.

Ingen som helst skugga över den levande legenden, tvärtom är hans pipa vid 71 års ålder fortfarande lika bra som någonsin tidigare, om inte ännu bättre. Inledningen med "Working Class Hero" framkallade nu, liksom alla gånger han gjort den, gåshud och ställde förväntningarna ännu högre än de var före start. Covern på Monica Törnells "Vintersaga" är ju av samma sort.

Mellantugget på sitt patenterade slang var lika humoristiskt som alltid och när han presenterade "Richard" först bland inspiratörer och sjöng riviga "Longt Tall Sally" ville jag bara ställa mig upp och jubla. Gene Vincent gav han också credit via "Be Bop A Lula" med solon av eminente gitarristen och ständige följeslagaren Janne Oldaeus.

Showen inleddes i kronologisk ordning och Jerry berättade om att karriärens förlösning kom när han erbjöds platsen som sångare i instrumentala gruppen The Violents. Det var då den fantastiska resan tog sin början.och han kunde lämna rörsvängen.

Berättelsen om mötet med idolen Josephine Baker hade jag inte hört förr, det var nämligen hon som lärde honom att förflytta sig på ett speciellt sätt på scenen. Matte Lagerwall, gitarristen och körsångaren som annars är Boppers-original, fick plats att sjunga Big D Irwins "Swinging On A Star" och det tackar jag särskilt för.

Och sen rock'n'rullade det bara på med hyllningar till idoler och inspiratörer som Elvis, Chucken (som borde ha fått Polarpriset för länge sen), James Brown och några till. Hitsen bakade han förstås in, också självklart som avslutning med "I Can Jive" när klockan redan passerat 23-strecket.

Ojämnt kallade jag det inledningsvis och den anmärkningen får gälla första akten när de tre skådespelerskorna Malena Laszlo, Marie Robertson och Anna Sise agerade i sina poänglösa dialoger. Tempot drogs då ner avsevärt och ljudet var heller inte bra. I sina sångnummer var de emellertid helt okej.

Om det nu är så att "Jerka" verkligen är på väg att ta farväl med en avslutande sejour på Cirkus i vår så är det på sin plats att tacka honom för 50 år som en seriös och äkta artist i rocksvängen. Och han slutar i så fall på ett värdigt sätt, stående på toppen utan att någonsin övergivit sin musik och sitt 50-talsspråk.

Fråga bara Malena Ernman som övertalade honom att göra en duett med henne. Hon är lika imponerad av "Jerka" som jag och tusentals andra.