Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Joachim Datorius, "Anti EU-mannen" är död

Gävleprofilen, den cyklande agitatorn, Joachim Datorius, har avlidit. Han blev riksbekant via Filip och Fredriks programserie Hundra höjdare.

De flesta Gävlebor har sett honom. Joachim Siegfried Commercius Datorius. Oftast på cykel. Inte sällan med en stor hjälm med en svensk flagga på toppen, med skyltar med olika handskrivna budskap i släptåg. Joachim Siegfried Schulz tog sig efternamnet Datorius, och bytte senare även förnamn till Commercius.

Han ville att hans namn skulle vara en tydlig signal om hans motstånd mot systemet. Mot EU först och främst. Han agiterade ivrigt för att Sverige borde lämna EU.

När han inte cyklade omkring på stan skötte han gärna om sina växter i stugan på Södra Kolonin.

Joachim växte upp i Tyskland och kom till Sverige som 20-åring 1963.

Hans dotter Katarina Schulz berättar:

"Pappa föddes den 15 september 1940 i tyska Eberswalde, Berlin. Hans fem första år var krigsår. I krigets slutfas våren 1945 befann han sig med mamma, mormor och storebror på flykt i norra Tyskland. I slutet av sommaren kunde de återvända till hemmet. Pappan var rapporterad saknad.

En höstdag när mamma var ute och plockade svamp dödades hon av en sovjetisk soldat. Några dagar senare begick mormor självmord. Bröderna placerades i barnhem tills farmor och farfar kunde återvända från flykten för att ta hand om dem. Det dröjde tre år innan pappan återkom från krigsfångenskap i Ukraina. Ingenstans i Europa begrät man krigets tyska offer. Om någon såg hur femåringens sorg växte till ett trauma fanns ändå ingen behandling.

Efter uppväxten i dåvarande DDR lämnade pappa och hans bror 1961 föräldrahemmet, för gott.

Först för Västtyskland, sedan för en långresa i Asien.

Sensommaren 1963 kom de båda på besök till vänner i Skellefteå och bestämde sig för att stanna i Sverige. Han fick arbete och träffade vår mamma. Ett år senare började han läsa in svensk studentexamen som privatist, som han klarade på två år med strålande betyg! Långt före SFI och Komvux tid. Sedan följde universitetsstudier och 1973 fick han sin examen som lärare i svenska, tyska och historia. Så småningom började han arbeta som SFI-lärare i Gävle, ett arbete han trivdes med, men som sjukdom tvingade honom att lämna.

Pappa var ofta tyngd av sorg men naturen gav honom tröst och det kan man se i hans koloniträdgård. Han kallade den sitt paradis. Under de månader vi fick med honom på slutet hade han ett inre lugn som gör att minnet av honom är ljust", skriver hon i ett mejl till Gefle Dagblad.

Så här sa Joachim Datorius i en intervju med kulturarbetaren Clara Kugelberg 2003 om sin bild av Sverige:

– Mycket var positivt med Sverige när jag kom, men sen har jag sett hur saker har försämrats. 1963 var Sverige ett främlingsvänligt land. Nu är det främlingsfientligt. Denna förändring beror på att Sverige vanstyrs politiskt. Människor som mår bra har kraft att möta främlingar. Människor i Sverige i dag har inte den kraften, sa han då.

En av få som kommit Commercius Datorius lite närmare är journalisten Fredrik Wikingsson, som tillsammans med sin kollega Filip Hammar lärde känna honom under arbetet med programserien Hundra höjdare 2007.

– Han var en person vars karisma och stora personlighet golvade mig och Filip. Vi har ju ändå sett mycket vad gäller karisma och personlighet, men han hade något extra.

– Man kan väl välja att se honom som en symbol för yttrandefrihet och demokrati, om man riktigt vill sträcka ut orden. Han var en slags vandrande speakers corner som hade bestämt sig för något och körde det hela vägen in i kaklet med någon slags total konsekvens, säger Fredrik Wikingsson.

– Samhället behöver sina excentriker, för då kan vi andra leva våra vanliga tråkiga liv och tänka att det finns någon därute som bär fanan för originalitet och excentricitet. Sedan är det inte alltid säkert att man vill byta liv med dem. För det kan nog vara ensamt och krångligt på många sätt, säger Fredrik Wikingsson.

"Joachim var pappa och morfar, bror och farbror och sjukpensionerad språklärare. Han hade själv valt sin isolering från familjen och han var mycket saknad", skriver dottern Katarina Schulz.

Joachim Datorius blev 75 år.