Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Johan vill ge alla fakta om rasism

Under namnet @pre_it bemöter Gävlebon Johan Löfström dagarna i ända främlingsfientlighet på twitter och via sajten Motargument.se

– Det behövs mer argumentation, säger han.

Motargument.se har under ett par år seglat upp som en alltmer inflytelserik åsiktsmaskin för människor som vill beväpna sig med argument mot främlingsfientliga krafter, må det vara Sverigedemokraterna eller vad som helst.

Johan Löfström, 43, är egentligen konstnär med en partipolitisk hemvist någonstans i spannet mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Att han ingår i redaktionen för Motargument.se är egentligen en slump.

– Det började sommaren 2012. Jag hade lagt ned tre månader på att följa den politiska argumentationen på Twitter av ren nyfikenhet. Sedan blev jag kontaktad av Motarguments grundare, Torbjörn Jerlerup, som tyckte att jag hade ett annorlunda sätt att bemöta rasistiska uttryck.

Receptet, menar Johan, är att bemöta rasistiska uttryck med humanistiska värderingar i stället för att sänka sig till deras nivå av retorik.

Sajten drog igång, och drog direkt till sig uppmärksamheten från krafter som inte uppskattade Motargument.se.

– Under december till februari det året var det överbelastningsattacker konstant mot sajten. Men vi fick hjälp av ideella tekniker som ordnade med säkerheten.

Att tysta åsikter i en demokrati är fel väg att gå, menar han. Trots det sker det försök till det.

– Redaktionen som sådan har aldrig blivit hotad, men några av våra skribenter har blivit det. Men vi har kommit fram till att det är ungdomar som aldrig skulle göra slag i saken. Så vi har inte polisanmält, men sagt att den som drabbas får göra det som privatperson.

Och sajten verkar behövas, tror han.

– Det ser man på statistiken för webbsidan, på alla som länkar till oss. Tyvärr verkar det vara de ekonomiska argumenten folk behöver mest. De kanske hör rasistisk propaganda på jobbet, och så vill de hitta rationella motargument. Det hittar de hos oss.

När sajten startades var det med valet 2014 som mål, men inte för att sänka ett enskilt parti, eller för att vara tydlig: Inte för att förhindra att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.

– Nej, vi ska inte lägga oss i hur folk röstar. Däremot ska vi hjälpa till att ta fram fakta så att de som röstar får ett bättre beslutsunderlag. Vill folk ha SD i riksdagen så ska de få lägga sin röst på dem, men inte utan att ha sett alla olika argument för och emot.

Redaktionen är spridd över landet, och består av ett tiotal fasta skribenter. Men rätten och skyldigheten att agera mot främlingsfientlighet är gemensam för alla.

– Alla som skriver på Motargument formar tillsammans en bred mångfald av olika bakgrunder och erfarenheter. Men jag har lika stor rätt som alla andra att säga ifrån när jag ser rasism i samhället. Det är en solidaritetsfråga, på samma sätt som miljöfrågor. Nu råkar jag ha privilegiet att jag kan uttrycka mig i skrift, men jag försöker aldrig utmåla mig själv som akademiker. Jag har bara grundskola och en yrkesutbildning i botten. Med det försöker jag bevisa att vem som helst kan engagera sig i samhällsfrågor.

Men även ni verkar hamna i ett ganska hätskt tonläge ibland?

– Ja, tyvärr blir det så ibland. Vi gör en del sarkastiska poänger när vi bemöter sakfel, som när Jimmie Åkesson har fel om antalet beviljade uppehållstillstånd. Ibland har vi också publicerat en del politisk satir. Men det är tillåtet i det här landet.

Till viss del handlar det också om en upplevd maktlöshet där uppgifter ofta får stå oemotsagda.

– Det saknas ofta följdfrågor i debatten, det är något vi ser hos media också. Journalister ställer sällan följdfrågor. Och även om vi har som regel att bemöta argument med humanistiska svar så går inte alltid det. Och visst, folk får gärna tycka att det vi skriver är trams. Men då är det kanske inte just den personen vi vill nå.