Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jörgen Edsvik kan göra en historisk flytt av Gävle

Annons

Jag har ett lite nördigt intresse av samtidshistoria om ställen jag bott på.

En passus i en bok om min uppväxtort Ljusdal noterade jag särskilt.

I början av 1960-talet reste en delegation kommunpolitiker ner till Skolöverstyrelsen i Stockholm och begärde att få ett gymnasium till köpingen.

"Det visade sig vara ett mycket framsynt beslut", konstaterar boken.

Jag instämmer. Och detta inte enbart för att jag och många generationer Ljusdalsbor därmed slapp omaket att pendla tolv mil tur och retur till gymnasierna i Hudiksvall eller Bollnäs.

Gymnasiet var danande för Ljusdals karaktär och självbild – varumärke, skulle det heta med dagens språkbruk. Med ett gymnasium fick Ljusdal nästan likvärdig status med Hälsinglands tre städer, och gjorde att orten kunde räknas till landskapets "big four".

Med gymnasiet ökade också utbudet av akademiska tjänster och därmed den sociala mångfalden och skatteunderlaget. Utan ett gymnasium hade Ljusdal förblivit en obetydlig sågverksort med blygsam attraktionskraft.

Jag kom att fundera på: Vilka beslut som tas i dag kan visa sig mycket framsynta i kommande generationers historieskrivning?

Civilminister Ardalan Shekarabi har nu återaktualiserat det arbete för större och mer ändamålsenliga regioner som förra S-regeringen sjösatte men som Fredrik Reinfeldt lade en våt filt över.

I en debattartikel i DN i måndags återgav Shekarabi de väl kända och väl grundade argumenten för att dagens läns- och landstingsindelning är obsolet, med dess stora skillnader i storlek, social sammansättning, ekonomi, kompetensförsörjning, tillväxtfaktorer, med mera.

Regeringens ambition erbjuder nu Gävle den så efterlängtade chansen att bli av med den varumärkesförstörelse som uppfattningen att Gävle ligger i Norrland innebär.

Gävle har allt att vinna på att bli en del i en krans av tillväxtorter kring landets dynamiska huvudstadsregion, ihop med städer som Uppsala, Västerås och Eskilstuna. Gävle skulle med dessa utgöra en yttre Stockholmsrings big four.

Skillnaden är dramatisk jämfört med de två andra realistiska scenariorna för Gävle; att bli en sydlig utpost i ett grådaskigt mellannorrlandslän format kring Sundsvall eller inrangeras i en oformlig rost- och skogsregion ihop med Värmland och Dalarna med Borlänge i passarspetsen.

För något storregionsalternativ med Gävle som centrum finns inte. Det bör man ha i minne.

Det är också avgörande att en del andra vanföreställningar reds ut.

1. Det är inte alls nödvändigt att en regionreform måste innebära att existerande län slås samman. Nu öppnas möjligheten att rita kartan förutsättningslöst. Det har ju hänt lite med demografi, näringsstrukturer och kommunikationsmönster sedan dagens länsgränser drogs upp 1634 som kan motivera att tänka utanför dagens länsboxar.

2. Inte heller existerar någon solidaritetsplikt mellan de kommuner som vid detta antikverade årtal råkade bilda län. Varken moralisk eller formell. För det senare gäller snarast motsatsen: kommunallagen stadgar att kommunala medel endast får komma kommuninvånarna till nytta. Med det begreppet avses för Gävles del inte invånarna i Hudiksvall eller Bollnäs. Att Gävle skulle driva deras intressen strider mot lagen eller åtminstone mot dess anda.

Gävle kommun bör därför agera ensidigt för att bli del av en Svealandsregion och därmed slippa N-ordet, eller möjligen ihop med övriga Gästrikekommuner. Hälsingedelen av länet blir i detta perspektiv en belastning, som tippar den geografiska logiken norrut. Detta konstaterande innebär inget förklenande av mitt forna hemlandskap, knappast heller skulle Hälsingland komma i ett sämre läge i en region byggd på Sundsvall.

3. Det ankommer heller inte på Gävle att bekymra sig över hur hela Sverigekartan ska ritas för att mer svårplacerade län ska kunna kombineras med andra. Faluns sak är inte Gävles.

Gästrike-hälsingsgränsen är nordligast möjliga dragning för en Svealandsregion, och en på alla sätt naturlig sydlig gräns för begreppet Norrland. Tanken att Norrland skulle börja i Furuvik är absurd, inte minst vet alla Älvkarlebyelever som går i gymnasiet i Gävle detta, något som för övrigt civilministern har personlig erfarenhet av.

Kommunalrådet Jörgen Edsvik har nu chansen att skriva in sig i historieböckerna för en insats som framtida Gävlebor kommer att se som framsynt. Oppositionen bör veta bättre än att gå till historien som de som strävade emot.

Länsindelningen har inte moderniserats sedan den infördes av Axel Oxenstierna för 381 år sedan. Om det ska gå 381 år till nästa uppdatering får Edsvik vänta till år 2396 om han väljer att inte agera nu.

Han är för övrigt också bekant med gymnasiets betydelse för Ljusdal.

Annons