Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Låt inte djurrättsfanatiker hota våra bönder

Annons

Det står alla fritt att försöka skapa opinion mot pälsuppfödning, för en vegansk livsstil eller mot vargjakt – så länge man håller sig på den demokratiska planhalvan.

Det är inget fel med aktivism.

Men djur engagerar och tonläget blir inte sällan extremt högt när frågor med koppling till djur diskuteras, allt från frågor som jakt eller djurhållning till vilket halsband som är bäst till chiahuahuan.

Läs mer: Karin Bergkvist: Nej, frukt är inte godis – i påsk tycker jag att vi undviker pekpinnar

Jag följer fler djurgrupper på Facebook och andra sociala medier, av såväl privat som professionellt intresse. Där frodas de extrema åsikterna.

Det ska påpekas att de flesta som engagerar sig i dessa grupper är helt vanliga människor som fullt naturligt älskar sina husdjur och som söker goda råd eller som vill dela med sig av bilder på sin "pälsklingar" (modeord för pälsbeklädda husdjur) men tonen blir påfallande ofta aggressiv. Hundägare som frågar om budgetfoder är okej att använda får höra att de inte borde få ha djur. Den som frågar om en mindre blessyr på sin katt blir kallad djurplågare för att de inte omedelbart ringer till veterinärjouren.

Dags att ta fram popcornen, konstaterar någon lakoniskt med betydelsen att nu är det dags att luta sig tillbaka och följa dramat på skärmen.

Och visst går det att skratta åt den uppjagade tonen.

Men faktum är att det också finns de som tar det ett steg vidare, långt över gränsen för all anständighet. För längst ut på den extrema kanten av djurrättsrörelsen finns fanatiska aktivister som faktiskt är farliga.

Under många år har körsnärer och pälsuppfödare kontinuerligt utsatts för skadegörelse och obehagliga, hotfulla meddelanden. Stundtals har det rapporterats om rena maffiametoderna från "aktivisternas" sida.

Nu rapporteras det flitigt om hur svenska bönder drabbas av fanatismen.

Palle Borgström, ordförande i Lantbrukarnas riksförbund (LRF), skrev i måndags i en debattartikel i Aftonbladet att var femte lantbrukare känner någon kollega som utsatts för näthat. Var fjärde lantbrukare är orolig för att själv bli utsatt för brott och var sjunde lantbrukare är rädd att berätta att han eller hon är djurägare.

Flera bönder har nu berättat hur det kan låta i deras flöden i sociala medier.

En lantbrukare berättar att hon får hotfulla meddelanden om att hon ska konvertera till veganism för annars ska de släppa ut hennes djur.

I Dagens Nyheter berättar lantbrukaren Anette om hatet hon drabbats av.

”Snälla kan du inte köra dina barn på slakt? Eller klarar du inte av att se dem dö?”

En del har också gjort klart för henne att de mycket väl känner till var gården ligger och antytt att hon kan vänta sig besök. 

För SVT berättare en uppländsk bonde att hon och hennes make inte vågar gå ut ensamma nattetid eftersom familjen fått hot om nattliga aktioner om de inte blir veganer.

Dessa larmrapporter måste tas på allvar och rättsväsendet arbeta för att lagföra dem som begår brott. Det går inte att avfärda dessa som om än extrema så harmlösa djurvänner.

Svenskt lantbruk spelar en viktig roll i det svenska samhället, inte minst då det i Sverige finns en tydlig ambition att jobba för etisk djurhållning. Om svenska bönder hotas bort från sina gårdar kan det innebära en ökad import av kött från länder som inte alls har samma syn på djurhållning. Men framförallt är självförsörjning en viktig grundläggande princip för ett land. Det kan inte fanatiker tillåtas förstöra.