Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Må inte demokratikämpar i Hongkong mördas på samma sätt som i Peking för 30 år sedan

I min bokhylla står en bok som inte finns. Det handlar om en händelse som aldrig har skett. Det hävdar i alla fall den kinesiska regimen.

Annons

Den heter "The truth about the Beijing turmoil" och paradoxalt nog gavs den ut av samma regim som numera bannlyst den.

För 30 år sedan – i juni 1989 – slog den kinesiska regimen slutligen ner den fredliga proteströrelse som hade vuxit fram under våren. Kineser, främst unga studenter, demonstrerade för yttrandefrihet och demokrati.

Den kinesiska regimen såg inte med blida ögon på tendenser till frihetslängtan hos befolkningen och beslutade sig för att få stopp på protesterna en gång för alla genom att rensa Himmelska fridens torg på demonstranter. Militären slog till och öppnade eld mot obeväpnade ungdomar. Dödstalen blev troligen fler tusen.

Så agerar en diktatur mot dem som protesterar.

Li Peng var premiärminister 1989 och därför ytterst ansvarig för beslutet om massmord på den egna befolkningen. ("Slaktaren i Peking", ett öknamn Li Peng fick, dog för övrigt häromdagen, 90 år gammal). Även om bilder för 30 år sedan inte spreds så blixtsnabbt som idag så kablades snart bilder ut över världen på massakern och vid besök utomlands möttes han av protester.

Massakern på Himmelska fridens torg blev med andra ord besvärlig för regimen, trots att propagandamaskinen jobbade för fullt.

1991 var jag i Peking på skolresa. På Himmelska fridens torg fick vi inte stå still av rädsla för att folksamlingar skulle bildas och våra inplanerade studiebesök för att möta studenter byttes ut till tillrättalagda föreläsningar om förträffligheten med Kina.

I hotellets butik hittade jag boken "The truth about the Beijing turmoil".

Idag finns boken inte att köpa längre, den är bannlyst.

Inledande försök att frisera sanningen har nämligen bytts ut till total förnekelse, lögner och mörkläggning. Det har lyckats rätt väl för de unga i Kina idag vet på grund av censuren ingenting om massakern. Ingen som är gammal nog att minnas vågar prata om det heller. Ämnet är nämligen helt tabu i Kina och censuren ingriper genast då ämnet berörs på sociala medier.

Då skämdes jag för att köpa boken eftersom jag visste att det var propaganda. Idag är jag glad att jag har i min ägo detta bevis för att Kina en gång erkänt att det faktiskt hänt något där på Himmelska fridens torg även om det är det är en synnerligen tillrättalagd berättelse. Boken avfärdar händelsen som en småsak och påstår att de som dog var soldater.

30 år senare skulle man kunna hoppas att utvecklingen gått i rätt riktning i Kina. Tyvärr är det tvärtom så att diktaturen hårdnar.

Övervakningskameror kontrollerar medborgarna, de som misstänks för regeringskritik kan hamna i omskolningsläger. Dödsstraffet används flitigt liksom tortyr och internet är censurerat. Med hjälp av artificiell intelligens, AI, slinker inget eller ingen obemärkt förbi.

I Hongkong pågår nu massiva protester mot ett lagförslag som skulle ge ökat inflytande från Fastlandskina. Det handlar om en utlämningslag som ska göra det möjligt att utvisa brottsmisstänkta för Hongkong till Fastlandskina. Det skulle möjliggöra att regimkritiker utvisas till politiska domstolar i Fastlandskina.

Hongkong har sedan den tidigare brittiska kolonin åter blev kinesisk för 22 år sedan styrts med ett visst självbestämmande – "Ett land - två system" kallar man det – men Kina gör knappt ens halvhjärtade försök att dölja att kommunisregimen inte alls vill ha det så – tvärtom. 2014 beslutade fastlandsregeringen att införa en särskild valberedning som fick rätt att avgöra vilka kandidater som får ställa upp i val.

Skulle dessutom utlämningslagen införas vore det spiken i kistan för Hongkong.

Kina är inte intresserat av någon som helst demokratireformer på fastlandet eller att bevara den skärva av demokratiska system – som ett rättsväsende efter brittisk modell till exempel – som ändå finns i Hongkong. Att Kina ska släppa sitt grepp om Hongkong är förmodligen att hoppas på för mycket, men några ljusglimtar finns det. Som uppgifter om att företag oroas av utvecklingen och börjar flytta pengar från Hongkong till Singapore.

Att hota med penningförlust är ett språk som den kinesiska regimen förstår sig på.

Och världens ögon fortsätter att vila på Hongkong. För demonstranterna ger sig inte – trots att många skadats när polisen slagit till med full kraft.

Det kräver mod. För demokrater som kämpar mot Kina för frihet riskerar livet – det finns det tyvärr alldeles för många exempel på.