Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Katarina Ekspong: Vi bär alla ansvar för att äldre drabbas i hemtjänst och på äldreboenden

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

Majoriteten av oss delar ansvaret för att äldre inom omsorgen drabbas av coronaviruset – det gäller beslutsfattare, granskare samt alldeles vanliga väljare och skattebetalare. För vi har inte brytt oss om bristerna i äldrevården och omsorgen.

Jag har mött bland de mest imponerande människor jag vet bland hemtjänstpersonal hos min far på ålderns höst, hos min mor på äldreboendet och som hemtjänst hos min faster idag.

Där fanns till exempel undersköterskan Per, med hobbyn raggarbilar, som knöt an till min pappa, forskare och akademiker. Ett något oväntat möte för min pappa på ålderns höst. De pratade, intresserade sig för varandra, och Per brydde sig om så att det kändes. De blev nära, på djupet. Och så var det Sasha, vars föräldrar flytt från Afghanistan redan på 1970-talet, hamnat i Tyskland och sedan här i Sverige. Hon kopplade också till min farsgubbe, fast på min dementa mors boende före den tid han själv behövde hjälp. En mor som Sasha hanterade med värme, omsorg - och kunskap. Och så har vi Homa, som använder sin fritid till att ta min barnlösa faster i rullstol på galleri, flytta möbler, handla något extra… Helt extraordinärt och så väldigt mycket mer än man kan – eller ska – begära. Men just därför, vilka medmänniskor och vilka osedvanligt engagerade yrkesmänniskor!

Sedan har vi dessutom en stor andel kompetenta undersköterskor, sjuksköterskor och hemtjänstpersonal som sköter sitt arbete alldeles utomordentligt och som i dessa tider sliter något utöver det vanliga. Jag vill lyfta dem alla.

Men så har vi ändå de andra erfarenheterna, av de som saknar tillräcklig kunskap.

För min far var det en katastrof när han vid 94 års ålder plötsligt gick från hemtjänst en gång i veckan till sju gånger om dagen, och natt på det. Katastrofen berodde på att det inte fungerade, alls, till att börja med. Okunskap om hans tillstånd och behov, bristande rutiner, språkförbistring, bristande kommunikation mellan vårdenheter och rent ut sagt outbildad och därmed okunnig personal var några av ett otal dilemman. Jag var på plats, eftersom det inte fungerade, och kunde notera misstag efter misstag dygnet runt och rapportera till allt från närmaste chefen, över företagets ledning till kommunens högsta ansvariga. Utan att namnge någon arbetstagare. För det bottnade i bristande ledarskap i hög grad, som jag såg det. Och jag ville att alla de gamla, som inte har någon observatör på plats, skulle få nytta av vad jag såg. Åtgärder sattes faktiskt in som en följd av detta, utbildningar sjösattes och rutiner ändrades i både företaget och på kommunen, sades det mig. Inte vet jag om det är bra idag, för min far lever inte längre. Men själv fick han det successivt bättre. Och så träffade han ju Per.

Detta hände inte i Gästrikland. Men i veckan har jag fått samtal om liknande upplevelser om hemtjänst i just Gävle. Solskenshistorier blandat med rena rama bottennappen.

Vad jag vill säga med detta? Jo, att det finns hur bra personal som helst på äldreboenden och i hemtjänst. Men att bristerna är djupa och inte ligger på enbart den enskildes ansvar. Och att detta har fått pågå länge utan att vi brytt oss särskilt i samhället. Utom när vi står där med en egen mamma, pappa, make, maka eller gammal faster. Att vi låtit detta fortgå – i åratal. Faktum är att lönerna är så låga och uppdraget så tungt att få med stor valmöjlighet väljer att arbeta med våra gamla. Det är förstås därför utbildningsnivån är låg och omsättningen hög. Och när okunskap på en relativt grundläggande nivå är utbredd är det svårare att lyckas vid en kris. Att regionens sjukvård dessutom har högre status än kommunernas omsorg och sjukvård samt att vårdorganisationerna ofta brister i kommunikation sinsemellan är ytterligare bidragande pusselbitar i problematiken.

Jag hoppas att jag har helt fel, att personalen med dess lednings hjälp lyckas trots de svåra förutsättningarna här i Gästrikland. Jag förstår att många i dagsläget gör fantastiska insatser, detta är ingen kritik mot er! Och jag hoppas att coronaviruset kan stoppas utanför dörren hos de som är i behov av hjälp och stöd.

Men om inte, så delar många av oss ansvaret. Inte bara de anställda, utan alla vi som vet hur äldreomsorgen skötts i landet, men inte tyckt det varit värt besväret att göra något åt det. Vare sig vi är beslutsfattare, granskare eller bara vanliga skattebetalande väljare.