Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klassiskt filmgrepp när den fula sanningen ska avslöjas

Det kryllar av komedier i bioutbudet och har så gjort en längre tid. Särskilt sådana som går under benämningen romkom, det vill säga romantiska komedier. ”The Ugly Truth” av Robert Luketic, mannen bakom ”Legally Blonde” x 2, som var snäppet sämre trots en viss Reese Witherspoon i huvudrollen.

Här är det Katherine Heigl (bekant från ”Grey’s Anatomy” och ”På smällen”) som håller i taktpinnen som tv-producenten Abby, superskicklig på jobbet men frustrerad över att inte ha funnit den rätte mannen i hennes liv. Hon är både intelligent och attraktiv, men är ett kontrollfreak som misslyckas i sina förhållanden med män.

Då stormar den oborstade rebellen Mike Bradshaw (Gerard Butler) in i tv-studion och vänder upp och ner på det mesta, samtidigt som tittarsiffrorna rusar i höjden. Bradshaw är en före detta sexmissbrukare som inte skräder ett enda vulgärt ord när han mässar om vad som skiljer män och kvinnor i de känslomässiga relationerna. Han förkunnar den fula sanningen – om lust, förförelse och manipulation och Abby blir småningom hans elev och hittar sin drömprins hemma i sitt Melrose Place-liknande bostadskvarter.

Luketic använder sig av det klassiska filmgreppet om att kärlek ofta börjar med bråk, om än inte av fysisk natur i detta fall utan bara verbalt, tack och lov. Kollisionen mellan producenten och den manschauvinistiska provokatören (filmen skulle egentligen ha tjänat på om han framställdes som en ännu värree typ) är inte mer dramatiskt att man snabbt ser det förutsägbara.

Stundtals riktigt roligt med sköna repliker som ”polera pärlan”, men dessemellan sentimentalt och lika sliskigt som den jordgubbssmet två lättklädda flickor badar i.