Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kluvet samhälle

Annons

parsamhet är i dessa dagar ingen dygd. Det gäller att få fart på ekonomin och ju mera folk handlar desto bättre är det för den ekonomiska utvecklingen i stort. Den burgna medelklassen tycks inte heller ha drabbats av lågkonjunktur och finanskris och ställer till köpfest. Många har ju fått mera pengar på grund av låga räntor och på skatter som gynnar dem som arbetar.

Detaljhandelsindex visar att möbler, elektronik, byggvaror och kläder står högst på inköpslistorna.

De på nivån över medelklassen – bank- och finansfolk främst men också toppskikten inom industri- och näringsliv ? vältrar sig i pengar liksom en del idrottsutövare men de är helgonförklarade och får inte kritiseras. Banker som inte skulle klara sig utan skattepengar är just nu i färd med att dela ut hundratals miljoner i bonusar till anställda.

Motiveringarna är så usla att de borde vara straffbara. Det handlar helt enkelt bara om att den här ekonomiska adeln håller ihop mot allmänheten, pöbeln. Så länge många får en liten del med av kakan blir det inga upplopp att tala om.

I andra änden av välståndsligan, åtminstone den materiella, är det också gott om folk. Ensamstående arbetslösa med barn som knappt har råd med maten och absolut inte kan ge ungarna ett sommarlov värt namnet. Pensionärer som kämpar med hopplöst låga pensioner och rader av andra som av en eller annan anledning hamnat på listan över dem som behöver samhällets stöd.

Vad vi ser är alltså en kraftig klyvning av samhället. Det var inte så vi föreställde oss utvecklingen för så där en 50 år sedan. Å andra sidan kunde vi då inte föreställa oss hur utvecklingen skulle bli, att solidariteten skulle urholkas på det sätt som skett men att samhället i alla fall inte skulle lämna välfärdslinjen.

De som minns kan tala om för dagens medborgare att vad de nu kallar kris vid mitten av 1950-talet skulle ha kallats vällevnad och överflödssamhälle. En sak står sig emellertid genom decennierna och det är att en sparad slant aldrig är fel.

Om det inte vore för att varje gång man går in på banken så göder man bankfolket.