Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kommuners sparande

Annons

För några dagar sedan gick Folkpartiledaren Jan Björklund ut med beskedet att han kan tänka sig att satsa ett antal extra skattemiljarder på de kommuner som har svårast att klara välfärden. Någon dag senare hängde sju ledande kristdemokratiska kommunpolitiker i en debatt på DN,debatt på Björklunds utspel och krävde mer pengar av staten i höstbudgeten annars ”måste ambitionerna i välfärdslagarna sänkas”.

Ständig dessa hot mot välfärdslagarna. Extra statsbidrag nu, annars måste vi skära i välfärden. Vård, skola och omsorg används ständigt som ett slagträ i debatten. Men är kommunerna verkligen så trängda? Regeringen, det vill säga statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg har klart deklarerat att kommunerna först måste skära i de kostnader som inte gäller välfärden, innan det kan bli tal om extra pengar.

I en debattartikel i DN hävdar nu Thomas Idergard, chef för Timbros välfärdsprogram, att kommunerna mycket väl kan klara välfärden, bara genom att dra ner på verksamheter som kultur och fritid. Timbro (närmast ett skällsord i vänsterns öron) har under sommaren granskat hur det ser ut i de 16 kommuner som satsar mest på kultur och fritid, räknat i kronor per invånare, och samtidigt skär ned i skola och/eller omsorg eller flaggar för skattehöjningar nästa år. Eller gör både och...

Gästrikland finns med på den kartan. I två av fyra kategorier.

I kategorin ”ökning av de samlade utgifterna för fritid och/eller kultur” finns Gävle representerat, tillsammans med Karlstad och Umeå. Öka utgifterna för kulor och/eller fritid i stället för att värna välfärden, alltså...

I kategorin ”genomförande eller planering av nya kultur- och fritidssatsningar som ger långsiktiga åtaganden på en högre kostnadsnivå i både investeringar och drift” återfinner vi Sandviken, tillsammans med Botkyrka, Trollhättan (så hårt drabbat av krisen), Malmö, Sundsvall och Landskrona.

Kommuner som planerar, eller hotar med neddragningar i kärnverksamheten och samtidigt satsar stort på kultur och fritid. Sandviken redovisas som en ”pikant detalj” efter att ha ”tagit över en arena som har tre gånger så stor isyta som Globen och rymmer 10 000 åskådare, nära en tredjedel av kommunens totala invånarantal”.

Sandviken varslar 150 personer inom skola och äldreomsorg.

Sundsvall bygge äventyrsbad för en kostnad motsvarande 250 lärartjänster under fyra år, vilket motsvarar precis vad kommunen tänker dra in.

Några exempel, det finns fler, på flagranta felprioriteringar det kommunala budgetarbetet. Kultur och fritid tål säkert att, åtminstone delvis, läggas i träda något eller några år tills konjunkturen vänt uppåt igen.

Man behöver ju inte vara så drastisk som Thomas idergard. Han föreslår att kommunerna lägger ner sina kultur- och fritidsnämnder och lägger dessa frågor under den nämnd som hanterar till exempel skolfrågor. Idergard vill till och med att regeringen ska ställa som krav att den kommun som vill ha extra pengar ska avskaffa kultur- och fritidsnämnden.

Det vore, med förlov sagt, att ta i. Kultur såväl som fritid är viktigt för människor. Men kommunerna måste lära sig att prioritera. Var ska man spara när konjunkturen dalar? Svaret borde ju vara enkelt, men som Idergards undersökning visar är det självklara inte alltid självklart för kommunpolitiker