Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konstskolan frossar i kroppar och sjukdomar

KONST

Annons

Galleri Elixir, som ryms i Gävle sjukhus, har ofta utställningar med mer eller mindre uttalat sjukhustema. Konstnärer som relaterar till den speciella miljön att visa konst i. Dock sällan lika tydligt som Konstskolans elever gör nu i ”Öppna stängda rum”, som produceras tillsammans med Elixir och Region Gävleborg.

De har utgått från en tingatingamålning från Tanzania föreställandes Muhimbili National Hospital. I utställningskatalogen skriver Ingela Edkvist (som har varit handledare) om tingatingamålningarnas ursprung, en metod som började användas av Edward Saidi Tingatinga som kom till Dar-es-Salaam på slutet av 1950-talet och började måla med det han hade att tillgå – cykellack på masonit. Han fick lärjungar och definitionen av stilen kom att vidgas. Tingatingamålningar har starka färger, ett naivistiskt tilltal och motiv ur fablernas värld.

Jag förstår att de såg potential i konstnären Mockas sjukhusskildring. I den finns flera ingångar, inte bara sjukhusmiljön utan även en kolonial aspekt. Den är lite Tintin, om man säger så.

Konstskolans elever har dock fokuserat mer på sjukhuset än på bilden av Afrika.

Margareta Tideström Persson har förstorat tabletter till jätteformat, kanske för att peka på hur stor roll läkemedel spelar i många människors liv. Små piller som kan få enorma proportioner, skillnaden på liv och död. Genom att förstoras understryks också form och färg. Så mycket smärta och olycka associeras med dem, ändå ser de ut som godisbitar.

Kerstin Hålldin står för en liknande förvrängning av perspektiven. Hon har förstorat virus så att de liknar himlakroppar, enorma klot svävande i rymden. I en annan målning ger hon vad jag tolkar är en bild av döden. ”Avsked” visar döden som en lövkorridor, lysande och vacker grön, där en ensam gestalt rör sig bort från betraktaren. En fridsam bild. Hur mycket den sedan har att göra med verkligheten är en annan fråga.

Seth Nordström visar i en skulptur vad som kan vara sjukvårdens framtid. Ena halvan visar en mänsklig skalle, den andra en robot. Symbiosen med maskinen kan göra oss mindre bräckliga, men till vilket pris för vår mänsklighet?

Kroppen behandlas också som ett rent estetiskt föremål, som i Ida Stridhs ”Osteologi”. Hon har tecknat skelett på ett distanserat sätt som gör att man lika gärna kan se döda bergsformationer framför sig som resterna av ett liv.

HIV förekommer i tingatingamålningen som inspirerat utställningen, och Embla Hallberg har utvecklat den detaljen i ett flerdelat verk som lyfter frågan om hur omgivningen ser på HIV-smittade människor och fenomenet med giriga företag som chockhöjer priset på livsviktiga läkemedel med tusentals procent.

Konstskolan i Gävle brukar om våren visa vad de åstadkommit i utställningar på Konstcentrum och Sandvikens Kulturcentrum. Det är alltid roligt att få en glimt av vad som pågår på skolan och jag ser gärna fler sådana här initiativ.

*

Läs mer: Hitta alla artiklar från GD Kultur här

Läs mer: Missa inte det senaste – följ GD Kultur på Facebook