Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kör, i ett av Gävles finaste akustiska rum

Annons

Pingsten – är den avskaffad? Inte ens i Staffans församlings tryckta musikprogram nämns helgen med sitt namn. Nå, pingsten har rumphuggits, men det ä-r hänryckningens tid, i år mer överdådig än nånsin i sin blomning. Som lämplig avslutning på heta dagar ges körkonserter i Staffanskyrkan, ett av Gävles finaste akustiska rum.

På pingstaftonen sjunger S:t Johannes kammarkör från Stockholm, blandad kör av klass. Vi hör ett väl sammansatt program med stor spännvidd. Folkton blandas med modern körlyrik med texter av poeter som Tomas Tranströmer, Bo Setterlind, Hans Magnus Enzenberger och Octavio Paz. Kören utnyttjar rummet och varierar klangen genom att placera sig på olika sätt.

Den effektfulla inledningen av sammanvävda folkvisor börjar i ensam kvinnoröst, så kommer resten av kören in och placerar sig runt oss, väver en kokong av sång som stiger under taket, omsluter. I Kyrie och Agnus Dei av Sven David Sandström riktas koncentration uppåt, gör atmosfären tät och laddad. Den förblir så konserten igenom.

Wiigen- Lied, med text av schweiziske konstnären Adolf Wölfli (levde på mentalsjukhus större delen av livet) är ett dramatiskt stycke med svingande rytmiskt tungomålstal, dissonanta kluster och starka utrop. David Langs again har text ur Predikaren. Kören bildar linje och längs denna linje böljar sången, långsam och klagande med de ljusa rösterna över de mörkas upprepande grund.

Så, mitt i konserten, hör vi en instrumental Double av Bach, fint framförd av Anna Persson på violin. Allra vackrast är Water Night av Eric Whitacre, text Octavio Paz (tack för textöversättningarna i programbladet!). Sången bär texten, skälver som dess häst, går djupt ner i drömmens meditativa mystik, öppnar nattens källflöde med kraft.

I stark kontrast till detta står Bitte Nicht, där Enzenbergers text jongleras runt i en cirkuskänsla som spänner regnbågar och attackerar med sväng. Mer folkton med surroundeffekt hör vi i ”Den blida vår är inne” (samma melodi som Den blomstertid...) och i Levertins Pingst excellerar kören i klangrikedom.

Sist ett par satser ur en mässa av Joonas Kokkonen. Soloröster ackompanjeras av viskningar, snart stiger sången med kraft i hänryckt Alleluja. Som extra- och utgångsnummer efter välförtjänta ovationer: vackra sommarpsalmen En vänlig grönskas rika dräkt.

När vi kommer ut tar kören emot oss sjungandes, en stämningsfull avslutning. En kör är ett flerstämmigt instrument med stora möjligheter, vilket här blev mer än tydligt.

Mer traditionell, med inte fullt så stor spännvidd och inte lika hög nivå, men ändå alls inte oäven blir pingstdagens konsert med lokala Staffanskören och Strömsbro kyrkokör, nyss hemkomna från Kroatien och konserter i Supertar och Dubrovnik. Under våren har körerna övat in ovana kroatiska språkljud och inleder konserten med hymnen O mila Majko Nebeska, vars skridande melodi sjungs medan kören tar plats.

Jubilemus av François Couperin är glatt energisk med fint orgelspel av Martin Andrén. Så en av de mest sjungna körsångerna: Herman Palms Under rönn och syrén, text Zacharias Topelius. En stillsam försommartillägnan med inte helt lätta vändningar i melodin.

Konserten fortsätter i försommarens och pingstens tecken med kördängor som Bachs Nu grönskar det och psalmen I pingstens ljuva tid. Jag upplever klangen som lite väl enhetlig ibland, mellanregistret dominerar. Detta kunde avhjälpas med några fler tunga basar och även fler sopraner, tyvärr inte helt lätta att rekrytera, vad jag förstår. Sitter ni där hemma och trycker, några: sluta med det, anslut er!

Inlevelse och känsla kompenserar dock för bristen i klang, som i psaltarpsalmen Sänd ditt ljus och din sanning, med kören spridd längs väggarna sjungandes de meditativa, ålderdomligt vackra melismerna. Och Holsts Jag vill prisa dig, där stämmorna glatt jagar varandra till Martins stunsiga pianokomp.

I Ur djupet av mitt hjärta är uttrycket mjukt och ömt, och Beckers Uti din nåd bjuder långsamt stigande änglakör med fint allvar. Prästen Lars-Åke Lundberg håller andakt utifrån en dikt av Tranströmer, det handlar om vikten av att hålla sig i rörelse inåt och utåt och angår även mig som inte är organiserat troende.

Efter psalmsång sjunger kören en kroatisk Mariahymn, vars lugna tempo får mig att fundera över om inte musiken (och körsången) börjar där: i moderlivet, där hjärtrytmen ackompanjerar en mångfald av röster och ljud. Även denna konsert avslutas med Sommarpsalmens vänliga grönska, den är fin, en årstidsfavorit.

PS: Under sommaren ges ett antal tisdagskonserter i Staffanskyrkan, passa på!