Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krigsdrama av högsta klass

Annons

Den verklighetsbaserade filmen startar visserligen i Finland 1940, där Max Manus kämpar som frivillig i vinterkriget mot ryssen. Men sen kommer han hem till sitt våldtagna Norge där nazisterna marscherar på gatorna och utövar sitt skräckvälde. Max Manus ser omedelbart sin uppgift som att ställa till ett rent h-e för invasionstrupperna. Han och hans kamrater kämpar bokstavligen för kung och fosterland där mottot lyder ”kampen är inte över, vi ska ta tillbaka det land som tyskarna stulit av oss”. Utan tillräckligt med folk som vågar ansluta sig till motståndsrörelsen och i avsaknad av vapen tror Manus i sin naivitet att utdelande av flygblad ska göra susen. Dömt att misslyckas och naturligtvis alldeles för oförsiktigt.

I stället träningsläger i Skottland varifrån kampen organiseras på ett klokare vis. Sabotagestyrkan Kompani Linge bildas och Max Manus är en centralfigur i händelserna bakom fiendens linjer. På bästa Hamilton-manér ser han till att gäcka tyskarna och dess hänsynslöse ledare i Oslo, Siegfried Fehmen, för övrigt skickligt gestaltad av Ken Duken. Huvudmålet är att sänka fartyget Donau från Bremen, som far fram och tillbaka med tyska kompanier.

Max Manus är en hjälte, hedras med kunglig medlaj och allt, men när det hela är över 1945 känner han bara tomhet. Kampen var visserligen ärofylld och operationerna tämligen lyckade, men priset blev högt. Manus miste många av sina närmaste kamrater när nazisterna slog tillbaka. Dessutom kostade motståndsrörelse aktioner livet för många helt oskyldiga.

Det är en i många stycken helt suverän, välgjord och påkostad skildring av det som hände i vårt västra broderland under den mörka halvan av 1940-talet.

Dramatik, spänning, stilsäkert, ja det mesta av det man kan begära om man accepterar några doser av nostalgisk romantisering och möjligen några påhittade, överdrivet dramatiserade scener. Aksel Hennie, till utseendet påminnande om den mera berömde skådisen Christopher Walken, gör en strålande tolkning av nationalhjälten Max Manus (född i Bergen 1914 och död 1996).

En angelägen film som fått norska folket att gå man ur huse för att se. Fullt begripligt.