Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kritiken mot FRA-lagen

Annons

Det är rimligt att Sverige har signalspaning. Den kan bidra till att avvärja allvarliga hot mot vårt land. Men den signalspaning vi har i dag, FRA-lagen, är synnerligen omstridd. Detta trots den åtgärdslista, omfattande 15 punkter, som den borgerliga regeringen i september förra året presenterade för att få FRA-lagen godkänd av riksdagen och som många uppfattade som en framgång.

Visst finns det förbättringar i tilläggspropositionen. Men fortfarande fattas viktiga bitar för att säkra rättssäkerheten och kraven på att skydda enskilda individers integritet. Detta har kritiserats av tunga instanser som Advokatsamfundet, Amnesty International, Journalistförbundet och Centrum för rättvisa.

I en debattartikel i Dagens Nyheter oroas Anders Wijkman, KD, Camilla Lindberg, FP, Per Ankersjö, C, och Mattias Söderhielm – samtliga medlemmar i Borgerligt nej till FRA – över en separat utredning som ska se över ”polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser”.

Debattörerna frågar sig vilka andra myndigheter som kan tänka sig ställa sig i kön bakom polisen och Säpo och beställa olika underrättelser från Försvarets radioanstalt, (FRA).

Detta är naturligtvis centralt. Redan när FRA-lagen första gången presenterades slog kritikerna ner på hur lätt den skulle kunna kränka enskilda människors integritet och hur svagt rättssäkerheten skyddades. Trots de förändringar som nu gjorts i lagen, en del till det bättre, kvarstår kritiken. Det är synnerligen allvarligt, inte minst därför att det visar på hur lätt Alliansregeringen tar på centrala svagheter i FRA-lagen.

Vi kan inte med berått mod stifta lagar som tillåter olika myndigheter att spionera på enskilda medborgare. De ansvariga på FRA har upprepade gånger försäkrat att även om det skulle vara möjligt att spionera så skulle man inte göra det och skulle man ändå göra det så skulle alla icke relevanta data raderas.

För att tro på det måste man tro på människans totala ofelbarhet.

Det är ju alldeles självklart att om man låter olika myndigheter ”shoppa” hos FRA och beställa underrättelser av olika slag så är respekten för alla individers okränkbarhet i fara. För att inte tala om rättssäkerheten.

Hur ska då tillstånden till signalspaning ges? Regeringen vill att den nyinrättade ”Försvarsunderrättelsedomstolen” ska få det ansvaret. Än en gång kritiserar Advokatsamfundet, Amnesty International och Journalistförbundet eftersom domstolen saknar offentliga ombud och dess beslut inte går att överklaga. Justitiekanslern i sin tur konstaterar att det kan ”ifrågasättas om en sådan myndighet uppfyller de krav man brukar ställa på en domstol”. Liknande invändningar har också Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden samt Säpo.

Vad talar då för FRA-lagen? Inte mycket sedan så tunga instanser haft vägande invändningar också mot de justeringar som regeringen föreslår. Alliansen har uppenbarligen svårt att förhålla sig till friheten på nätet.

Säkerligen måste vi ha signalspaning. Men inte till det pris som dagens FRA-lag kräver...