Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: När journalister tystnar på grund av rädsla förlorar demokratin

Annons

Gefle Dagblads chefredaktör och ansvariga utgivare, Anna Gullberg, har blivit mordhotad. Orsaken; hon leder den redaktion som under månader har granskat Gävle moské och kopplingarna till islamistisk extremism.

För att göra en modig granskning behövs en modig publicist. När denna blir ett hotas på grund av publiceringar blir det en principiellt viktig fråga. Det blir ett hot mot pressfriheten och därmed demokratin.

GD:s granskning av den radikala islamismen visar kopplingar till Gävle. GD har rapporterat om företrädare för moskén som hyllar IS. Detta bland annat efter att muslimer i Gävle, som Anna Gullberg beskrev det i en krönika, "har hört av sig till oss, bekymrade över den riktning som moskén tagit".

Läs mer: Anna Gullberg: Därför granskar vi Gävles moské

Att använda ord som radikalisering och terroristnätverk är i det närmaste en underdrift när IS ska beskrivas.

Gefle Dagblad står upp emot alla former av förtryck och extremism och granskar självklart dessa samhällets mörka krafter. När dessa försöker tysta är det viktigt att motverka syftet med hoten, genom att fortsätta att bedriva journalistik.

Detta backas upp av många. Det har det överväldigande stödet från såväl branschkollegor som läsare som GD och dess utgivare fått tydlig visat.

Läs mer: Stödet strömmar in till Anna Gullberg och Gefle Dagblad: "En av landets modigaste publicister"

Läs mer: Patrik Oksanen: Hot mot en chefredaktör hotar även pressfriheten

Läs mer: Petter Bergner: Vik inte en tum, Gefle Dagblad!

Att stödet är brett är viktigt för tillsammans kan vi ta avstånd från extremismen och ta ställning för yttrandefrihet och demokratiska värderingar.

Gefle Dagblad har gjort som man ska göra: polisanmält hoten och fortsätter att bedriva journalistik. Men i ett hårt samtalsklimat och i en bransch där hot och trakasserier blivit vanligt finns en överhängande risk att självcensur uppstår. Hot mot journalister (liksom mot andra representanter för det demokratiska systemet – som exempelvis domare och politiker) är tyvärr inget ovanligt.

En rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, som kom förra året visade att 30 procent av journalisterna i undersökningen hade utsatts för hot. Mörkertalet tros vara stort.

934 av de 2276 journalister som har besvarat undersökningen har någon gång blivit utsatta för kränkningar, påtryckningar eller trakasserier från sin publik under de senaste fem åren.

287 av de 1142 journalister som besvarat frågan anger att de låtit bli att skriva om ämnen som en följd av att de blivit utsatta för påtryckningar, trakasserier eller hot.

Relativt sällan polisanmäls kränkningar och hot mot journalister. Än allvarligare är att de fall som faktiskt anmäls till polisen mycket sällan leder någonstans. Enligt Brå lades polisen ner förundersökningen i 54,1 procent av de 112 polisanmälda fallen.

En tidning kan inte vika sig för hot. Lika lite kan samhället i övrigt göra det. Förhoppningsvis förstår våra lagstiftare allvaret i detta, debatten får inte präglas av olycklig ängslan.

Polis och rättsväsende måste ta anmälningar på största allvar och arbetet i Sverige för att förebygga och motverka våldsbejakande extremism måste intensifieras.

Hot mot journalister handlar om att motverka yttrandefriheten.

När samhällets mörka krafter försöker stoppa rapporteringen är det viktigt att motverka syftet med hoten och att fortsätta granska. För när granskarna tystnar på grund av rädsla förlorar demokratin.

Annons