Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

70 år sedan operation Barbarossa

/

Den 22 juni 1941 startade Nazi-Tyskland ”Operation Barbarossa”, som var ett krig riktat mot Sovjetunionen. Det var utan krigsförklaring. (Barbarossa = Rödskägg var ett binamn på den tyske kejsaren Fredrik 1, som regerade på 1100-talet).

Annons

Den kommunistiske diktatorn Josef Stalin och hans land togs på sängen. Varningar om angreppet från spioner och från Churchill togs inte på allvar av den annars så paranoide Stalin. Sedan 1939 hade Tyskland och Sovjet en icke-angreppspakt. Han litade på Hitler.

Churchill var nöjd. Han hade fått en vapenbroder, då Hitler hade Europa i sitt våld. Hitler hade inte tagit varning av hur det gick för Napoleon, då han 1812 angrepp det väldiga Ryssland med dess bistra klimat. Tyskarnas trefrontskrig i Nordafrika, i västra och östra Europa gav hopp om en vändning i ett förtvivlat läge på kontinenten. Vissa av Hitlers generaler varnade honom för en sådan splittring.

Cirka 80 procent av den tyska krigsmaktens resurser togs i anspråk med fyra miljoner soldater, som även kom från Tysklands bundsförvanter Ungern, Rumänien och Italien. Till och med några svenska frivilliga deltog. Det skulle bli en lätt affär med 30 000 stridsvagnar och totalt luftherravälde. Blixtkriget i Västeuropa hade ju på kort tid besegrat Frankrike, Holland och Belgien. Alla fruktade en invasion av Storbritannien

”Det stora fosterländska kriget” kallade ryssarna kriget, som kom att kosta dem cirka 20 miljoner döda militärer och civila. Kriget artade sig till en början till en katastrof för Sovjet. Det berodde delvis på att Stalin hade likviderat tre fjärdedelar av officerskåren under de vanvettiga utrensningarna på 30-talet och dessutom på klen upprustning av Röda armén.  Det var tur för Stalin, att generalerna Zjukov, Timosjenko och Konjev hade skonats.

Efter två dagar hade tyskarna trängt in 80 kilometer. I slaget vid Minsk blev 300 000 röda soldater dödade eller tillfångatagna och i oktober hade en miljon man stupat. En miljon civila dog av svält och sjukdomar i det belägrade Leningrad. Hitlers avsikt var för övrigt, att så många ryssar som möjligt skulle svältas ihjäl eller dödas och sedan skulle resten vara slavar åt inflyttade tyska kolonister. Tyskland skulle få nytt livsrum.

Den 4 december stod tyskarna bara en mil från Moskvas centrum.

Vändpunkten var ryssarnas lyckade motangrepp vid staden och segern vid Stalingrad 1943 då sjätte tyska armén med 300 000 tyska soldater förlorade. Pansarslaget vid Kursk 1943 blev ett nytt svårt nederlag för tyskarna med 50 000 döda och 300 förlorade stridsvagnar. Fram till 1944 hade sex miljoner tyska soldater dödats, sårats eller tillfångatagits. Sedan låg vägen till Berlin öppen. Staden kapitulerade den 2 maj 1945.

Varför segrade Sovjetunionen? Man kan peka på en rad orsaker. Tyskarnas logistik fungerade inte på grund av avstånden. Angriparna var beredda på en snabb blixtkrigsseger som i Västeuropa. Anfallet fördröjdes flera veckor, därför att Mussolini måste ha tyskarnas hjälp med att besegra Grekland, som han angripit.

Hösten kom med häftiga regn, som gjorde vägar och marker svårframkomliga och sedan blev det en exceptionellt kall vinter med massor av snö. Krigföring i sådant väder var tyskarna oförberedda på i fråga om transporter och utrustning.

Hitlers självöverskattning och militära okunnighet gjorde att han, till skillnad mot Stalin, hela tiden la sig i hur krigföringen skulle skötas och när krigslyckan vände avskedade han sina skickligaste befälhavare, generalfältmarskalkarna von Manstein och von Brauchitsch samt general Guderian och tog själv över befälet.

1941 förklarade Hitler krig mot USA . Både USA och England gav massivt stöd till Sovjet med krigsmateriel med mera. Sovjetunionen var stort och kunde mobilsera mängder av soldater att ersätta de förlorade med. Man fick allt bättre vapen. T 34 var en utmärkt tank, som orsakade stora förluster för fienden. ”Stalinorgel” kallades en artillerpjäs, som kunde skjuta en massa raketer eller granater samtidigt från flera eldrör. Stridsviljan stärktes på grund av tyskarnas illdåd mot den ryska befolkningen med massavrättningar.

Sist men inte minst hade segrarmakten dugande befälhavare, främst den lysande strategen marskalk Gregorij Zjukov (1896 – 1974). Segern var till stor del hans förtjänst.

Att läsa mera: John Lukacs, Juni 1941. Hitler och Stalin samt Louis L. Snyder, Det andra världskriget.

Jan Sterner

Mer läsning

Annons