Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agenten bytte sida

/
  • Winston Churchill när han skulle ta emot sitt Nobelpris i litteratur 1953.
  • Winston Churchill var förtjust över att engelsmännen lyckats knäcka de hemliga tyska koderna. Därmed kan man säga att det var den brittiska underrättelsetjänsten som besegrade Nazityskland. Tack vare dubbelspel lurade man tyskarna om var invasionen av Franrike skulle ske.

I juli avled kultursidans mångårige medarbetare Lennart Ödeen. Som den flitige skribent han var hade han redan många historiska krönikor klara, som vi publicerat varje söndag. I dag publicerar vi hans allra sista krönika.

Annons

Varför förlorade Nazityskland andra världskriget? Svaren har varit många. Länge har man hänvisat till de så kallade vändpunktslagen El Alamein och Stalingrad 1942-43. Men det finns fler förklaringar. Winston Churchills vägran att som brittisk premiärminister acceptera en tysk erbjudan om fred sommaren 1940 och den brittiska segern i luftslaget om Storbritannien kan ha avgjort kriget redan då. Hitlers krigsförklaring mot USA i december 1941 bör också ha betytt en hel del.

Efter att ha läst engelsmannen Ben Macintyres bok ”Agent Zigzag, En sann historia om kontraspionage, kärlek och svek (översättning: Per Lennart Månsson, Ekerlids Historia) är jag böjd att tro på att det var den brittiska underrättelsetjänsten som besegrade Nazityskland. Sommaren 1943 lyckades brittiska kodknäckare lösa koden i tyska underrättelsetjänsten Abwehrs Enigma-maskin, den bärbara chifferapparat som användes för att koda och dechiffrera det tyska kontraspionagets hemliga radiotrafik.

Den lyckade dechiffreringen av de hemliga tyska koderna – med kodnamnet Ultra – var krigets bäst bevarade hemlighet. Dess värde för krigsansträngningarna var nästan ofattbart. Churchill kallade de uppsnappade signalerna ”Mina gyllene ägg”. Abwehr misstänkte aldrig att dess meddelanden lästes dagligen och framhärdade i den felaktiga föreställningen att dess koder inte kunde knäckas. Det rikhaltiga underrättelsematerial som dekrypterades genom Ultra kallades ”de Hemligaste Källorna”.

Dessa gav förvarning om vilka spioner som anlände till Storbritannien. De flesta spioner kunde gripas i samma ögonblick de kom in i landet och fick välja mellan att hängas eller bli kontraspioner. Omkring 480 misstänkta fiendespioner blev under kriget kvarhållna i Storbritannien. Bara sjuttiofem av dessa var tyskar. Resten var i avtagande antal belgier, fransmän, norrmän och holländare och efter dessa kom nästan alla nationaliteter. Efter 1940 var mycket få britter. Ungefär en fjärdedel blev dubbelagenter.

En mycket liten handfull, de absolut bästa, medverkade i det största bedrägeriet, Operation Fortitude, som förledde tyskarna till tron att den allierade invasionen av Frankrike skulle koncentreras till Pas-de-Calais och inte Normandie. Hade invasionen misslyckats – vilket kunde ha skett om Fortitude inte hade lurat tyskarna –hade risken för en tysk seger i andra världskriget varit ansenlig. Det är bestyrkt att det var något som Hitler bespetsade sig på. Att invasionen i Normandie fick världshistorisk betydelse är otvivelaktigt.

Invasionen i Normandie hade misslyckats om inte faran från de tyska ubåtarna avvärjts. Under de tre första åren hade dessa härjat bland de allierades sjöfart med brutal framgång. Ubåtarna strövade omkring i ”vargflockar” och slog till med förfärande effektivitet. Efter att Enigma-koden hade knäckts vände krigslyckan. Ubåtarna anfölls och sänktes i för tyskarna oroväckande takt. Tyskarna som var ovetande om att Enigma-koden knäckts trodde att britterna hade utvecklat en raffinerad form av ubåtsspaning.

Berlin beordrade därför en av sina spioner som gick under täcknamnet Zigzag att identifiera denna spaningsutrustning, ta reda på hur den fungerade och om möjligt stjäla den. Zigzags egentliga namn var Edward ”Eddie” Chapman (1914-1997). Han hade en karriär bakom sig som tjuv och bedragare när han enrollerades av Abwehr efter att ha släppts ut från ett fängelse på kanalön Jersey, som då var ockuperat av tyskarna. Chapman var språkbegåvad och snabbtänkt, en charmör av rang.

Chapman skiljde sig från flertalet spioner i tysk tjänst. Många talade dålig engelska eller ingen alls. Ett fåtal hade fått mer än en rudimentär utbildning. De var illa utbildade och okunniga om livet i England. Chapman var följaktligen ett fynd. Hans upptäckare, en Abwehr-officer vid namn Walter Praetorius, sände honom till tyskarnas spionskola i franska Nantes, där han togs om hand av von Gröning, en tysk adelsman med förfinade manér, som i likhet med Abwehrs högste chef, amiral Canaris, var antinazist.

Efter fullbordad spionutbildning sändes Chapman tillbaka till England, släpptes ned med fallskärm försedd med en radiosändare och pengar. Hans första mål var att sabotera en flygplansfabrik som tillverkad Mosquitoplan. Mosquiton, som huvudsakligen användes för precisionsbombning, var en nagel i ögat för tyskarna, särskilt för Luftwaffechefen Hermann Göring. Väl på marken efter en äventyrlig landning sökte sig Chapman upp MI5 och erbjöd sig att bli dubbelagent.

Varför Chapman så snabbt bytte sida är något av en gåta. Han hatade den engelska överklassen och beundrade under vistelsen på Jersey den tyska militärens uppträdande. Han tycks också länge ha varit övertygad om en tysk slutseger. Ändå erbjöd han sig att mörda Hitler. Chapman var en vildhjärna utan principer ändå – kanske just därför – en av andra världskrigets skickligaste spioner. Man får ett intryck av att han i hög grad medverkade till en allierad slutseger. Man frågar sig varför det dröjde så länge innan han upptäcktes.

Förklaringen är den att MI5 började frisläppa tidigare hemligstämplad information, som inte längre kunde besvära ännu levande eller skada nationens säkerhet. År 2001 överlämnades de första Zigzag-akterna till National Archives. Dessa innehöll mer än 1 700 sidor dokument med förhörsprotokoll, uppsnappade radiomeddelanden, rapporter, beskrivningar, brev och fotografier. Man frapperas av hur Chapman så lätt kunde samarbeta med personer från det brittiska etablissemanget, så olika honom själv.

Mer läsning

Annons