Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambitiöst ­projekt hotas

/

Slemmaskar, säckspinnare och två volymer bara om blomflugor. Hittills har Nationalnyckelns böcker gjort kunskapen om ytterligare 2 300 växt- och djurarter tillgänglig för en naturintresserad allmänhet. Men höstens band kan bli det sista.

Annons

Nationalnyckeln är den populärvetenskapliga delen av Svenska artprojektet, en stor pågående inventering av alla växter, djur och svampar i Sverige.

Bokprojektet har beskrivits som Sveriges största någonsin och skulle inledningsvis ”fylla två Billybokhyllor”. Den första volymen handlade om dagfjärilar och Augustnominerades.

Enligt ett beslut från i våras ska drygt 60 volymer ges ut fram till 2027 men nu riskerar höstens 15:e bok, den om ”Strålfeniga fiskar”, att bli den allra sista.

I juni presenterade regeringens utredare Rolf Annerberg ett förslag som går ut på att kunskapsspridningen till allmänheten i stället ska ske digitalt. Utredaren, vars uppdrag var att värna det vetenskapliga arbetet, väljer att i första hand föreslå att de efterfrågade effektiviseringarna och besparingarna görs på det populärvetenskapliga.

Det vetenskapliga arbetet beskrivs som mycket framgångsrikt medan Nationalnyckeln framställs som ett alltför dyrt och utdraget bokprojekt.

Enligt utredaren har det heller inte fått det stora genomslag och den spridning till bibliotek och skolor som man kunde önska.

– Vi håller inte med, som bokverk betraktat tycker vi tvärtom att det är granska framgångsrikt. 8 300 personer köper regelbundet böckerna som totalt sett sålt i långt mer än hundra tusen exemplar, säger Johan Bodegård, chef för Artdatabanken på SLU som driver Svenska artprojektet.

En övergång till digital publicering betyder ingen automatisk ekonomisk besparing framhåller Bodegård. Han ser utredarens sparförslag på 20 miljoner kronor årligen som en ordentlig sänkning av ambitionsnivån när det gäller att kommunicera den vetenskapliga kunskapen till allmänheten.

Kajsa Glemhorn, projektledare för Malaisefälleprojektet, den stora insektsinventeringen som gjorts inom Svenska artprojektet, möter ofta den naturintresserade allmänheten i sitt jobb på Station Linné på Öland.

– Tanken att göra den här kunskapen tillgänglig för allmänheten är den vackraste. Det finns en sådan stolthet i att Sverige som Linnés hemland kan göra det här. Vi är skyldiga att göra det.

Erika Josefsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons