Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är valen dig övermäktiga, Ljungbeck?

/

Annons

Olle Ljungbeck inleder sin debattartikel med ett sakfel som borde ha varit mycket enkelt för honom att undvika. Han påstår att svenska folket i gemen troligen aldrig varit så allmänbildat som under 30- 40- och 50-talen. Nu är det visserligen oklart hur han har kommit fram till detta, men om man ser till statistik gällande utbildningsnivån i Sverige så får man en helt annan bild.

I början av 50-talet var det cirka fem procent av varje års generation som avlade studentexamen. I början av 2000-talet är det ungefär lika många som disputerar. Jag medger villigt att utbildning och bildning inte är samma sak, men i väntan på bättre måttstock har jag svårt att se andra tillförlitliga sätt att mäta svenskarnas själsförmögenheter.

Den hos massorna förekommande bildning Ljungbeck pratar om finns inte idag, men den fanns inte heller då.

Med få undantag, för sådana finns det alltid, besöktes till exempel föreläsningsföreningarna av de redan akademiskt priviligierade, de värvade inga massor av nya medlemmar bland de grupper som redan befann sig i det intellektuella mörker Ljungbeck så intensivt skyr. Tvärt emot vad han ogrundat påstår, så har den så kallade finkulturen aldrig varit tillgänglig för fler människor än vad den är idag.

Reaktionärer som Ljungbeck har en rörande tendens att så fort tillfälle ges, och med liderlig intensitet, basunera ut vilken kultur som är den rätta. Men något dessa individer verkar sakna är redskapen att själva avgöra vad som har kvalitet och inte. Det är inte svårt att googla (verbform av ”google”, som är en internetbaserad sökmotor, ifall du inte är bekant med fenomenet, Ljungbeck) fram en lista över litterära klassiker och beta av dem en efter en.

Många är de gamla stofiler som använder citeringskonsten för att försöka befästa sin bildning. Men viktigare än att kunna klämma fram ett ”Sjung, o gudinna, om vreden som brann i peliden Akilles” är att förstå varför viss litteratur förtjänar epitet klassiker. För på den punkten är vi överens, Ljungbeck och jag, det finns kultur som jag önskar att alla hade ynnesten att få uppleva.

Något jag förstått inte fick stort utrymme i skolorna back in the days var träning i att analysera och tänka kritiskt. Kanske är det just därför så många, låt oss kalla dem till åren komna, provoceras av dagens populärkultur, för aldrig någonsin har så mycket briljant film, musik och litteratur m.m., simmat runt i en lika vulgär soppa av skit. Vi lever i en kulturell era där vi inte bara kan slappna av och förvänta oss att allt som kommer vår väg håller högsta kvalitet.

Är det därför du vekar så nervös, Ljungbeck? Förefaller valen dig övermäktiga?

Ljungbeck vill inte bli betraktad ”som den som tycker att allt var bättre förr”, men varför så blygsam? Du följer i ett långt led av reformfiender som alla har det gemensamt att ni kallar demokratins själva essens för ett av de största hoten emot densamma.

Tina Hemmingsson

Mer läsning

Annons