Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att läsa – på nätet och i bok

/

Annons

Pocketboken om Gävle blev om jag minns rätt utsatt för en del kritik när den kom i höstas. Och visst kan man ha synpunkter på urval av fakta och utförande – och på att den inte alltid är så lätt att hitta i. Men egentligen är den förbluffande innehållsrik, man kan bara hoppas att många har sparat den och använder den.

I ett avseende representerar den något nytt. För den som vill veta mer än vad som meddelas under de enskilda uppslagsorden innehåller den regelbundet hänvisningar till nätadresser men knappast en enda till böcker och annat tryckt material. (Då förbigår jag den torftiga, slumpmässigt hopkomna och okommenterade källförteckningen i slutet av boken, möjligen användbar för någon.) Ändå är litteraturen om Gävle, som bekant, mycket omfattande. Man behöver knappast påminna om att för den som vill ha aldrig så lite av historisk bakgrund eller fördjupning i vilket ämne som helst är det fortfarande till det tryckta materialet man måste gå.

Sen må internet vara en helt fantastisk encyklopedi, tillgänglig för nästan vem som helst.

Sådana nyttiga hänvisningar till det skrivna ordet finns i Gefle Dagblads uppslagsbok på nätet Gefle från A till Ö. Den fint tänkta men tyvärr hopplöst otillförlitliga och bara sporadiskt (till exempel vad gäller Brynäs IF!!!) ajourförda satsningen. (När väljer GD att antingen kritiskt granska och uppdatera eller lägga ner alltsammans? En dålig hemsida kan vara sämre än ingen alls.)

Vad upphovsmännen till Gävle pocket kan ha haft för övergripande tankar vid redigeringen av boken kan man bara gissa sig till. Antagligen har ambitionen varit att presentera ett lättsmält material med länkar som möjligen kan få unga människor att på ett enkelt sätt gå vidare. Inget fel i det. För nog är väl målgruppen just unga människor? Det finns ju en uppfattning att det huvudsakligen är ungdomar som använder nätet. Vilket för övrigt inte alls är sant, läste jag någonstans häromdan.

Samtidigt som jag funderar på de felande hänvisningarna till tryckta skrifter i Gävle pocket läser jag oroande artiklar i tidskriften Axess nr 9 för 2008 med det gemensamma temat ”Den nya inskränktheten”. I en av dem beskriver den amerikanske författaren Nicholas Carr, under rubriken ”Så omformateras våra hjärnor”, hur nätet påverkar inte bara vårt sätt att läsa utan också förändrar vårt sätt att tänka.

Internet omprogrammerar oss, får våra hjärnor att arbeta annorlunda, men detta har man inte reflekterat mycket över, säger Carr. Ändå har ett nytt kommunikationssystem aldrig utövat ett så brett inflytande över våra tankar.

Nätet tycks, säger han, hacka sönder vår koncentration. Nya former av ’läsning’ växer fram. Vi blir allt skickligare på att skumma texter (som på nätet), men vi blir sämre på att tolka dem, ”vår förmåga att upprätta de komplexa, mentala förbindelser som bildas när vi läser djupt och ostört, förblir till stor del urkopplad”.

I stället för djupläsning ägnar vi oss åt ytläsning. Det verkar som om de nya läsarna ”ger sig ut på nätet för att slippa läsa i traditionell mening.” ”Vi är inte bara vad vi läser, vi är hur vi läser”, säger en av Carr citerad psykolog. Som också påstår att djup läsning är oskiljaktig från djupt tänkande. (Motbevisa, någon!)

Gävle pocket har getts ut av Kultur & Fritid Gävle, som förvaltar stadens bibliotek och därmed har, föreställer jag mig, ett särskilt ansvar för att arbeta för boken och läsningen i en tid där de splittrande tendenserna är många och starka.

Att just denna bok saknar hänvisningar till tryckta texter lär för all del inte bidra mycket till den utarmning av läsningens och tänkandets mekanismer som Carr talar om. Ett sådant genomslag får den naturligtvis inte. Men visst kan det vara ett tecken på att något håller på att ske, att vi är på väg in i ett ”paradigmskifte” (detta högtidliga ord) kanske, med långtgående och så småningom ganska ödesdigra konsekvenser.

Säkert finns det runt omkring oss andra och långt mer oroväckande tecken på hur läsning i traditionell mening inte anses så viktig längre. Några, biblioteken till exempel, är förstås på det hela taget väldigt uppmärksamma på sådana tendenser.

WESTE WESTESON

Mer läsning

Annons