Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att stå bakom eller framför sin bok

/
  • Självporträtt som misslyckad Beckett, Lady von Baby & Knasiga hakkors av Joakim Pirinen.

Annons

Nu kommer den.

Höstfloden.

Det är idag böckernas högsäsong börjar. De närmaste månaderna kommer hundratals böcker att passera kulturredaktionens postfack. I en bransch där böcker brett ut sig, på bekostnad av litteraturen blir det allt viktigare för oss redaktörer att välja: det läsvärda, det intressanta, det relevanta.

För branschen finns det en bibel: Svensk Bokhandels höstkatalog.

I den är nästan all viktig utgivning presenterad, på sådär 500 sidor. Genom åren har trenderna tagit plats i katalogen som höga vågor av... kokböcker… klassiker… biografier… novellsatsningar …

Vampyrerna, som grinade så glatt emot oss häromåret tycks redan i år vara i tynande.

Deckarna är som vanligt (för) många, men lyckas inte riktigt ta fokus på samma sätt som förr.

I höst kan man däremot se fram emot att flera mindre, ibland avlägsna, länders författare går att läsa i svensk språkdräkt. Det är en bra strategi: det är bara det udda som har chans att synas i överflödet.

Om man skulle få för sig att jämföra 2011 års höstkatalog med t ex 1991 års är jag säker på en stor skillnad skulle bli uppenbar. Att orden ”jag”, ”mig”, ”själv” mångdubblat sin närvaro.

Författaren står inte bakom sin bok längre, utan framför.

Förbluffande många skribenter har dessutom en hemlighet som de i höst vill dela med oss och hela världen. Alkohol. Våld. Dåligt självförtroende. Duktighetskomplex.

För de som jobbar i branschen är det här så självklart att de inte ens noterar det.

– Det gäller att vårda författarnas varumärken mellan boklanseringarna, sammanfattar en av förlagens PR-ansvariga sitt arbete.

Litteraturen, däremot, pratas det nästa inte alls om i branschens bibel för 2011. Men läs Kristian Lundbergs recension av poeten Lennart Sjögren nya diktsamling här intill.

Då förstår man var det riktigt hemliga, men mänskliga rummen ligger.

... många har dessutom en hemlighet de i höst vill dela...

Alkohol. Våld. Dåligt självförtroende. Duktighetskomplex.

De betar av de svenska satirhöjdarna, Orosdi-Back.

Häromveckan den suveräna Lena Svedberg och koola katten Kellerman – nu Joakim Pirinen i fick- format med anagrammatiskt för- ord av Agneta Klingspor, förförd i Pirinens värld i en otroligt rolig, medvetet uppstyckad text – yttre dialog och inre brev i växelvis tumult – där Socker-Conny ju redan sprängts i bitar!

På resten av de 160 sidorna: Pirinens bilder – tack och lov! – bild på bild, teckning på teckning, ett den briljanta elakhetens och självrannsakelsens ylande ymnighetshorn strumpstoppat med allt från självporträtt som misslyckad Beckett till abstrakt porr, från ungkarls- mikrofoner till hemkunskapsvoodoodockor, från starka kvinnor & svaga män till knasiga hakkors.

You name it!

Aktuell, otäckt aktuell har han ju alltid känts, Pirinen.

Och så förlaget, Orosdi-Back – som miljökompenserar sin utgivning genom trädplantering i Mocambique!

Jag går in på den nästan aggressivt anspråkslösa webbsidan (orosdi-back.com) och hittar annat matnyttigt som skrifter om konstnärerna Ylva Ogland, Jockum Nordström och konstnär Anders Krisar (samtliga utkommer 2011), som ju finns representerad på Länsmuseet.

Men dväljs i Pirinens universum först, där kan ingen höra dig skrika...av skratt!

Mer läsning

Annons