Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildningsbjässe fyller 100 år

/

Vårt äldsta och största bildningsförbund fyller 100 – och firas med en späckad jubileumsvecka. Men synen på bildning ser inte längre ut som förut i atlantångaren ABF.

Annons

På midsommardagen 1912 höll socialdemokraten och läraren Rickard Sandler ett föredrag på Brunnsviks folkhögskola. Det utgjorde startskottet för Arbetarnas bildningsförbund, en organisation som allt sedan dess har haft som mål att göra kunskapen tillgänglig för alla.

När ABF:s avgående ordförande Karl-Petter Thorwaldsson talar om var bildningsförbundet står i dag är det med stor tillförsikt.

– I det tysta är vi en gigantisk atlantångare. Och den största verksamheten i ABF är inte längre studiecirklarna, det som har en enorm växtkraft just nu är föreläsningarna. Förra året gjorde vi 25 029 föreläsningar med 872 000 deltagare, säger han.

Det ABF som firas med en jubileumsvecka den 11 till 17 juni ser av naturliga skäl inte exakt likadant ut som det förbund Rickard Sandler och hans fru Maja tog initiativ till. Då var målgruppen tydligare, A:et i ABF stod för den traditionella Arbetaren, som ofta inte hade mer än sex års folkskoleutbildning bakom sig.

I dag är gymnasieutbildning obligatorisk och 2009 hade 42 procent av alla personer mellan 25 och 34 år en högskole- eller universitetsutbildning.

– Om det 1912 var cirklar i att läsa och skriva, kommunal ekonomi och hur man sköter en förening, blev det på 60-70-talet enormt mycket språk när folk började resa och på 80-talet skulle alla lära sig att programmera datorer, konstaterar Karl-Petter Thorwaldsson.

De vanligaste studiecirklarna i dag kretsar fortfarande kring konst, musik och språk. Men Rickard Sandler hade knappast kunnat förutspå att pensionärer skulle få lära sig att sms:a, att utövare av så kallade e-sporter skulle få utbilda sig till domare eller att cirkeldeltagare skulle få sätta sig in i hur det civila samhället överlever en zombieattack.

Synen på bildning har helt uppenbart förändrats genom åren. Idéhistorikern Per Sundgren, tidigare kulturborgarråd för Vänsterpartiet i Stockholm, som skrivit avhandlingen ”Kulturen och arbetarrörelsen: Kulturpolitiska strävanden från August Palm till Tage Erlander” menar att arbetarrörelsen tidigt anammade en borgerlig syn på bildningsfrågan.

– Vid den här tidpunkten var den goda bildningen Goethe, Shakespeare, Tegnér och de andra – och nu skulle arbetarklassen erövra detta. Man skulle stiga mot ljuset, klättra i en trappa, ständigt uppåt mot nya andliga höjder, säger han.

Det var inget fel i sig, menar han, problemet var att denna bildningsidealism, som framhöll det goda, det stora och det sköna ställde det i motsats till det låga och folkliga.

– Det finns en hierarki, en skala inom bildningsfrågor, från högt till lågt, där den kommersiella populärlitteraturen, folkliga traditioner med sånger och visor, schlager, dragspel, munspel och så vidare inte stod högt i kurs. Folkparkerna nådde till exempel under sin blomningstid en jättestor publik, men det var inte tillräckligt fint för bildningsförespråkarna, säger han.

Vilken funktion fyller ABF i dag?

Karl-Petter Thorwaldsson talar varmt om hur förbundet fungerar som en demokratisk arena. Per Sundgren har en annan infallsvinkel.

– En av de viktigaste bildningsfrågorna i dag är alla de existentiella frågor som inte längre får plats i nutidens strömlinjeformade utbildningslinjer. Hur ska samhället se ut, vad är ett gott liv? Där har ABF en oerhört viktig funktion i dag.

Sara Ullberg/TT Spektra

Mer läsning

Annons