Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen – här är boken om Blombergsson!

/
  • Interiör av Hamrånge kyrka med Blombergssons altartavla från 1869. Blombergssons sista altartavla och den sjunde kopian av  Fredrik Westins ”Uppståndelsen”, målad 1823 i Kungsholms kyrka i Stockholm.
  • Ilsbo kyrka inreddes 1846–1847 av Blombergsson. Observera predikstolen ovanför altaret.
  • Stugsund midsommaren 1867 bjöd på skridskois!
  • Kälkåkande barn ur sviten ”Scenerier i Målningar”. Limfärg på duk. Osignerad, odaterad, 1860-talets slut. Landstinget Gävleborg.
  • Hamrånge kyrka och prästgård. 1864.

Annons

Häromåret vandrade en utställning med den hälsingske 1800-talsmålaren Albert Blombergsson runt på länets konstmuseer. Dock ej på länsmuseet i Gävle.

Det var lite synd.

Visst var denne Blombergsson (1810–1875) född i Hanebo socken (Kilafors nuförtiden), senare bosatt i Mamre utanför Söderhamn, mest verksam i Hälsingland. Han kanske till och med var dess ”konstnärlige upptäckare”, vad vet jag. Flitig som få, mångsidig, öppen för nya signaler. Som till exempel den litografiska tekniken och ett slags bildspel, ”scenerier i målningar” med landskap som måste ha varit den tidens första försök med ljusbilder och med vilka han turnerade landet runt. Som en annan Sten Bergman med paradisfåglarna innan denne ännu var påtänkt.

Född i Söderhamn, sommarboende i dess skärgård är jag lite ”uppvuxen” med Blombergsson. Nämligen på så sätt att denne Söderhamns store målare liksom alltid funnits med i hjärnans referensbibliotek. I Söderhamn stöter man alltid på honom. Inte minst för att många av hans bilder finns i privat ägo, vilket bidrar till att göra hans målningar mycket populära på allsköns auktioner. Och när jag på Utviksvägen passerar skylten med Mamre hoppar hjärtat till lite extra.

Nå, jag såg utställningen på Bollnäs konstmuseum och tänkte nog då att den också borde passa i Gävle.

När nu Lars Nylanders länge emotsedda praktverk om Albert Blombergsson anländer – jag fick den i min hand under gårdagen och satte mig genast att stilla min aptit så upptäcker jag en hel del anknytningar till Gävle. Somliga av dem visste jag inte alls om.

Hans far kom till exempel från Gävle och var av en urmakarsläkt verksam i vår stad sedan 1600-talet. De hade bland annat att se till att klockorna på stadens offentliga inrättningar höll tiden.

Vid elva års ålder sattes Blombergsson i trivialskola. Han blev här bara något eller ett par år (fadern dog).

Senare i livet hade Blombergsson, ser jag hos den ytterst påläste och pålitlige Nylander, samarbete med den liberale skriftställaren P. A. Landin. På dennes tryckeri trycker de två bland annat ett planschverk med bilder ur Bibeln.

Blombergsson var en flitig kyrkomålare, fick massor av uppdrag i länets många tempel som den här tiden byggdes ut eller byggdes nya. Det handlade om altartavlor och den sista som han målade 1869 var till Hamrånge kyrka.

Han gjorde också en oljemålning över kyrkan och prästgården däruppe i vår norra kommundel. Han målade på uppdrag förstås –  det var så han drog sig fram.

När Kungliga Hälsinge regemente flyttade till Kungsbäck 1908 från Mohed följde Blombergssons målningar med. Detta tack vare ett rådigt ingripande från en av de ansvariga på regementet. De kan än i dag ses på Högskolan i Gävle!

Albert Blombergsson var väl en mer tidstypisk än en genial målare. Han var ingen Anders Zorn. Han levde i en brytningstid och han måste försörja sig.

Lars Nylanders bok har många förtjänster. Han sätter in Blombergsson i sitt sammanhang, i sin samtid. Tecknar bilden av ett samhälle som snabbt håller på att industrialiseras, som just är på väg att lämna skråväsendets sedvänjor.

Han berättar om hur skolgången var för den som ville bli konstnär. Konstakademien gällde, från Principskolan till den antika skolan. Plus läroår hos privata mästare. Man utbildade sig också till regelrätta målare (som strök plank).

Blombergsson var skicklig vid ritbordet (det var i teckning man undervisade).

Han tog sig fram.

Tillbaka i Hälsingland fick han uppdrag, inte av bönderna, visar Nylander, men av bruksherrarna. Han fick massor av uppdrag i kyrkorna. Det gav inkomster. Han var själv lärare. Han hade en period tryckeri i Söderhamn.

Och vilken charm i många av bilderna! Den från Stugsunds is på midsommaren 1867. Ungarna i kälkbacken.

Lars Nylander, ung forskare verksam vid Hälsinglands museum i Hudiksvall, har arbetat en sex–sju år på boken. Han är mycket samvetsgrann, har läst protokoll, suttit i arkiv. Hittat massor av nya uppgifter, kunnat rätta åtskilliga fel.

Hans bok är ett pionjärarbete, helt visst, med sin inriktning på livet, biografin och konsten. Just avsnittet om kyrkokonsten visar på en sällsynt bredd i kunskapen.

Vilken glädje det varit att följa Nylander på hans spännande väg genom Blombergssons liv och konst. Jag är som förvandlad.

Mer läsning

Annons