Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arkitekt Cyrillius Johansson från Gävle

/
  • T v: Ett av Cyrillus kanske bästa arbeten, Årstabron i Stockholm. Byggnadsminnesförklarad i slutet av 1980- talet. T h: Cyrillus Johansson ritade dessa något särpräglade personalbostäder för Hofors bruk som uppfördes 1918-1921. Det finns ett antal till i samma stil, en del putsade en del träbeklädda.

En av 1900- talets mångkunnigaste, märkligaste och egensinnigaste arkitekter var Cyrillus Johansson, född 1884 och uppvuxen på Västra Islandsgatan i Gävle. Efter läroverket i Gävle, kom han som 16- åring till Chalmers tekniska i Göteborg, där han gick åren 1900-1905. ’Därefter studerade han vid Konstakademins byggnadsskola i Stockholm 1905-1908. Dåtidens arkitekter ansågs behöva en sådan utbildning.

Annons

Den unge begåvade arkitekten, som hade ärvt sin fars, och farbrors entreprenörsanda (murare och byggmästare) gjorde sig snabbt ett namn genom sin fantasi och sitt orädda uppträdande.

Redan som 23- årig student hade han öppnat en egen plan- och arkitektbyrå och 1910 vann han Stockholms första utannonserade stadsplanetävling, som gällde bebyggelsen runt Katarina Kyrka och sen var karriären igång.

I planförslaget tog Cyrillus särskild hänsyn både till den yttre som den inre bostadsmiljön. Han framhöll även de estetiska värdena i en stadsplan, vilket knappast förekommit i Svenska stadsplaner tidigare.

Cyrillus kom att göra tydliga avtryck i Stockholm och synligast är väl Centrumhuset i korsningen Sveavägen - Kungsgatan, färdigställt 1931, där han också hade sitt arkitektkontor. Den nya tidens män, funktionalismens spinndoktorer, hade inte mycket till övers för Cyrillus och till slut hamnade han, om inte på plankan, så i kallvattnet. Att Cyrillus vägrade anpassa sig och att han såg funktionalismens arkitektur som en personlig förolämpning gjorde nog inte saken bättre.

Alla var dock inte så förtjusta i det sovjetiska anslaget i funktionalismen och ute i landet blev det en hel del uppdrag för den gode Cyrillus.

Han hade tidigt skapat sig ett namn på bruken och i småstäderna och hans arbeten finns idag på ett 70- tal orter. Han ritade allt från boningshus, industribyggnader, dopfuntar, villor, kraftverk, kyrkor, rådhus, stadshus och transformatorstationer och broar, ja allt vad ni vill.

Dessutom genomförde han kyrkorestaureringar, gjorde stadsplaner och lämnade förslag till sådana. Så även till Gävle 1950.

Han var stadsarkitekt i tre städer, lärare i stadsplanekonst vid konsthögskolan i Stockholm och tjänstgjorde även i Kungliga byggnadsstyrelsen. En mångkunnig man och en duktig skribent. Hans bok ”Byggnaden och staden”, 1936, är en klassiker.

Genom SKF:s övertagande av Hofors bruk 1916, fanns det plötsligt pengar och nu ritade Cyrillus ett brukshotell med Bergslagens herrgårdar som förebild. Ytterligare ritade han 35 arbetar- och tjänstemannabyggnader i Hofors, alla i klassicistisk anda och med trädgårdsstaden som en förebild och en rörelse i tiden. Av bara farten gjorde han också ritningar till Forsbacka Värdshus, 1918, och visst blev det en trivsam anläggning.

I Gävle gick det trögare trots flera försök. Då Staffanskyrkan skulle byggas erbjöd sig Cyrillus att rita gratis, men det blev nej. Inte heller blev det något av hans skisser till konserthus i Gävle, tiden var inte inne. Ett förslag till Nya skogskyrkogården 1922, ratades till förmån för Wetterling. Han fick i alla fall igenom ett likskjul eller en bod för likvagnar vid Bomhus kyrka. Alltid något.

För Fagersta, gjorde Cyrillus generalplanen 1940-41 och ritade dessutom allt från Stadshuset, till bostäder, tvättinrättningar och valsverk. Här syns också Cyrillus förkärlek för det nedåtsvängda pagodtaket, det röda fasadteglet och även de ljusa slätputsade fasaderna. Mer vore att nämna. I Tierp gjorde Cyrillus stadsplanen 1918 och han ritade ett par villor, där järnhandlare Janssons intill järnvägen är väl känd även för många gävlebor.

I Ludvika, där han ritade Stadshuset, uppstod en strid med kulturgiganten Karl-Erik Forslund, som inte ansåg att det skulle vara någon takryttare på stadshustaket eller vad han nu menade. Cyrillus å sin sida ansåg att alla monumentalbyggnader skulle ha ett klocktorn eller liknande för att markera byggnadens status och för att medborgarna skulle kunna orientera sig i landskapet. Lätt modifierat fick Cyrillus ändå igenom sitt förslag och i dag är landmärken högsta mode över hela världen, vare sig de behövs eller inte.

Vid samtal med bokens författare, Anita Stjernlöf-Lund, understryker hon att hon inte är arkitekt.

Så bra, då behöver man ju inte befara kollegial hänsyn. Arkitekturen berör oss alla och ju fler som engagerar sig utanför yrkeskåren, desto bättre.

Denna utmärkta biografi över Cyrillus Johanssons liv och arbete, kan genom upplägget också användas som en arkitektonisk reseguide genom Sverige. Lycka till.

Mer läsning

Annons