Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att ta sig under ytan

/

Crister Enander läser Agneta Klingspor och säger bara: Köp och läs!

Annons

Det är få svenska författare som äger ett så rakt och rått språk. Det river, det bråkar, det skriker och vrenskas när det krävs, det flår huden av den verklighet hon skildrar. Agneta Klingspor tar sig alltid under ytan, tar sig omutligt förbi det som till synes sker för att blotta den nakna och sanna verkligheten.

Agneta Klingspor är alltid konkret. Hon går nära det hon skildrar, tätt intill. Hennes ord luktar, de låter och väsnas och vägrar att tystas av andras dumhet eller inbilskhet, av arrogans och allra minst av maktens språk och svullna anspråk.

Det är i murens sprickor, de kvarlämnade gliporna, de glömda hålen i bygget, som Klingspor söker upp eller av en tillfällighet alltid lyckas snubbla över. Det är livets orättvisor hon vänder sig mot. Mot förtryck och segregering, mot oförnuft och kränkande av människans värdighet och fundamentala värde.

Hon har en ovanligt välutvecklad blick för det vedervärdiga och vidriga i världen och samhället, men också för det vackra och hoppingivande. Redan i en av de första texterna i den nya boken, ”Tji fick du”, blåser en hoppets och frihetens vind fram med kraft. Först skildrar Klingspor det betonghårda och alltmer privatiserade Stockholm: ”Så byts en befolkning ut i Stockholms innerstad mot en annan med högre inkomst.” Sedan dyker det ockuperade kvarteret Mullvaden upp, en fristad, en plats där den dogmatiska vänstern var bannlyst, där friheten för en kort tid var möjlig. ”Jag bor med hela huset”, säger en tjej som heter Gunilla. ”Vad händer härnäst? Bo med hela staden?” Och så kommer den, en slutkläm av Klingspors omisskännliga märke: ”Jag cyklar dit så fort jag kan. Luft!”

”Tji fick du” är försedd med genrebeteckningen ”Tidsbok”. I grunden är det en klippsamling, men det står snart klart och höjt över varje tvivel att Klingspor skapat en ny enhet – genom omskrivningar, rensningar i ordrabatten och placeringen av artiklarna. Därmed tveklöst sagt: Detta är en bok i egen rätt.

Det är en stark bok. En bok som gör intryck, som skapar tankar och bjuder in till avgörande och viktiga reflektioner och ger perspektiv på vår trånga och trångsynta vardag. Klingspor rör sig över vida områden: de många och grymma krigen, fattigdomen, våldet mot kvinnor, övergreppen, förtryckande schabloner, porrindustrin, kvinnoförtryck i namn av religion, konst, Teheran, Tensta, privatkapitalismens groteska ansikte i vardagen, åldrande, hedersmord, fotoutställningar, EU:s demokratiunderskott.

”Ja, jag dansar hellre mitt språk än talar med murbruk i munnen”, skriver hon och jag tror henne.

Agneta Klingspors särpräglade och personliga stil, som kostat henne år av slit och svett och idog möda vid skrivbordet, får även läsaren att verkligen se vad hon skildrar. Det finns inte utrymme för slentrian eller slappa resonemang eller eskapistiskt trams. Allvaret. Livet. Solidariteten. Rättvisan. Allt är på allvar. Tomma ord och meningslösa gester är bannlysta, varenda floskel är bortbränd som med en blåslampa på högsta tryck.

”Jag har under mitt författarskap sökt hitta språket för just jaget i världen och världen i jaget”, skriver Klingspor med anledning av Birgitta Trotzig. ”Jag ville få ihop det, orden var nålen och tråden, såret skulle sys ihop.”

Klingspor är politisk, alltid politisk. Hon är feminist, alltid feminist. Men aldrig att någon skulle lyckas med att få Klingspor att gå i parollledband eller plakatrakt eller lyda gällande doktriner eller stelbenta dogmer. Hon är en sann fritänkare – en tänkare som tänker själv och tänker fritt och skriver rakt vad hon tänkt. Hon är inte ängslig. Hon är inte rädd. Och är hon rädd så trycker hon undan känslan och skriver likt förbannat vad hon anser rätt och riktigt och sant. Den egna motståndsviljan ökar under läsningen. Vreden växer och finner nya vägar, tänkbara möjligheter att omsättas i konkret handling.

Det anses barnsligt och lätt löjligt av kritiker att vara imponerad. Det skiter jag i. Fan vad imponerad jag är av Agneta Klingspor! Av hennes ord, hennes tankar, den okrökta ryggraden, modet och den vassa blicken och sturiga vägran att kuva sig under aldrig så åsiktsbekväma konventioner. Fråga inte mer. Köp och läs!

Crister Enander

Mer läsning

Annons