Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildat & spännande

/

Albert Bonniers förlag

Annons

Oh, vad det är härligt att läsa. Och oh, vad det är härligt att känna att man lär sig något samtidigt som det är spänning.

Det må vara mig förlåtet att jag inte visste vem Alan Turing var, trots att jag dagligen sitter vid en maskin som han är en av skaparna av. Men tack vare David Lagercrantz roman ”Syndafall i Wilmslow” vet jag nu en hel del mer om denne matematiker och – faktiskt – krigshjälte. För det här är ju en riktig roman, byggd på verkliga händelser och delvis med verkliga personer.

Det handlar alltså om Alan Turing, en matematiker som redan på 1930-talet funderade på den ”tänkande maskinen” – alltså det som i dag är vardag för väldigt många. Turing var ett matematiskt geni men samtidigt en särling. Han var dessutom homosexuell, vilket på den tiden var ett lagbrott. Och 1954 då romanen utspelas pågår en jakt på homosexuella inom säkerhetstjänsten eftersom de anses vara sårbara för utpressning.

Alan Turing var under andra världskriget knuten till ett topphemligt projekt som syftade till att knäcka Nazitysklands enigmakoder. Speciellt koderna som den tyska marinen använde. För först när britterna kunde tyda radiomeddelandena till ubåtarna kunde de börja slåss på allvar om herraväldet över Atlanten.

Men 1954 bor Turing ensam i den lilla staden Wilmslow. Han har dömts för homosexuella handlingar och tvingats genomgå behandling med östrogen. En dag hittar hans hushållerska honom död, förgiftad av ett cyanid-doppat äpple. Polisen gissar att han begått självmord på grund av skam.

Den unge kriminalassistenten Leonard Corell blir intresserad av ett brev och en anteckningsbok som Turing lämnat efter sig. Corell är själv mycket intresserad av matematik och hade en bana utstakad, men av olika skäl blev han polis i stället.

Men han börjar kartlägga Turings liv, han lägger pussel och eftersom han är matematiskt och logiskt begåvad inser han snart att den döde matematikern var engagerad i något mycket hemligt. Och då är Corell ute på mycket tunn is, för det finns en säkerhetstjänst som håller ögonen på honom.

Jag märker att denna lilla resumé låter som intrigen i en dussinthriller. Men tro för allt i världen inte det. Det här är en roman att läsa långsamt och eftertänksamt. Den är lärorik, jag nämnde Turing som jag inte visste vem det var. Men jag har också lärt mig var lögnarparadoxen är och att den betyder en hel del i den högre matematiken och logiken.

Så vitt jag kan förstå har David Lagercrantz lagt ner enormt mycket arbete på research för ”Syndafall i Wilmslow”. Med tanke på det fina resultatet måste jag säga att det var väl använd tid. Inte bara för att Lagercrantz har lärt mig ett och annat jag inte visste förut.

Utan först och främst för att det här är en fantastiskt bra berättelse.

Mer läsning

Annons