Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den nordiska slaven – en statusvara

/

Den nordiska slavsamhället byggdes ­efter unika principer. Slaven arbetade inte sällan intill sin herre och sågs som en statusmarkör. Stefan Brink har gjort en djärv resa in i ett historiskt dunkel.

Annons

Mod brukar inte vara en utmärkande egenskap bland erfarna akademiska forskare.

Snarare brukar fokus ligga på försiktighet, källkritik och vetenskaplig exakthet.

Men hälsingen och ortnamnsforskaren, professor Stefan Brink, har efter år av förberedelse nu tagit steget ut i det okända.

I sin senaste bok, Vikingarnas trälar, har han föresatt sig att beskriva och analysera den nordiska träldomen under yngre järnålder och äldsta medeltid.

Med ett brett tvärvetenskapligt förhållningsätt dammsuger Brink alla källor han kan finna: ortnamn, runstenar, arkeologiska fynd, lagtexter, sagor och andra medeltida dokument. Även forskningen kring slaveriet och träldomen presenteras insiktsfullt i bokens inledning.

Ett av de få samtida dokument om vikingarnas förhållande till sina slavar skrevs av Ahmed ibn Fadlan kring 921. Han berättar om kvinnliga slavar som offrades vid en kungs begravning och om att rus (vilket troligen står för svenskar) allmänt höll kvinnor som sexslavar.

Övriga källor är oftast ofullständiga, svårtolkade eller tillkomna i en annan tid än de beskriver. Särskilt problematiska är de medeltida lagtexterna och de isländska sagorna som visserligen omtalar slavar, men som tillkom under 1200-talet eller senare då träldomsväsendet redan närmade sig sin slutpunkt. Vad kan dessa texter säga om förhållanden hundratals år tidigare?

I boken tar Brink med oss på en upptäcktsfärd bland dessa källor och låter oss veta att man funnit gravar från vikingatiden där rester av offrade slavar som begravts med sina ägare kan finnas. Brink funderar även kring ”-måla”-namnen på gårdar i Småland som kan ha uppkallats efter frigivna trälar som fått ett stycke mark av sin före detta ägare för sin försörjning. (Det skall till en ortnamnsforskare för att förklara att Arpemåla och Bubbamåla betyder ”smutsgrisgården” och ”tjockisgården”).

Brinks slutsatser är att bilden av den nordiska träldomen visserligen är svår att teckna men att den skiljer sig helt från det romerska eller amerikanska slaveriet. Det är viktigt att lägga undan de mer välkända bilderna för att den nordiska träldomen ska gå att förstå.

Arbetsslaven var ett undantag i Norden då det saknades förutsättningar för slavproduktion i vår del av världen. I stället var trälarna ofta en integrerad del av hushållet och de arbetade ofta vid sin ägares sida. Deras hierarki sträckte sig från arbetsträlen till ”bryten”, som var en förman på någons gård, och alltså en person med mycket hög status. Brinks teori är att de nordiska trälarna var få till antalet och en sorts prestigevaror för de allra rikaste.

Också i de här sammanhangen var kvinnor särskilt utsatta.

Idag vill vi gärna tro att slaveriet tillhör det förgångna. Men frågan är om inte träldomen fortfarande finns kvar i vårt samhälle, inte minst genom trafficking.

Thor och Arne Øvrelid

Mer läsning

Annons