Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den verkliga början på ett viktigt författarskap

/

Crister Enander läser en inträngande skildrig och imponeras av Carolina Ramqvists insiktsfullhet, råhet och skicklighet.

Annons

Den frigjorda generationen, den medvetna generationen, de som en gång i tiden tvingade sig själva att ställa sig på fabriksgolvet och där kvinnorna satt i grupp och studerade varandras vaginor för att bejaka sitt kön.

Att som barn växa upp i dess skugga kan inte ha varit lätt. Andra krav, andra förväntningar, en livshållning som kunde vara svår att relatera till det genområa, hänsynslösa och nygiriga samhälle som vuxit fram och blivit en realitet i början av nittiotalet.

Sagas mamma är framgångsrik konstnär och feminist. Själv söker Saga ännu sin identitet, famlar och försöker få de skilda värderingarna att smälta samman, skapa en begriplig bild. Hon har just börjat gymnasiet. Hon har ännu inte haft sin första mens. Hon längtar efter att få bröst. Hon är femton på det sextonde. Tre killar har hon legat med.

Trots, eller kanske just därför, att Saga Isaksson är så ung hamnar hon – efter att ha ansträngt sig ordentligt – i säng med en av stans mer kända festfixare, Victor Schantz.

Det händer inte bara en gång. Det upprepar sig, pågår över flera år. Vad som drar Saga till Victor är inte bara hans höga status i innevärlden. Hon börjar njuta av sex. Och även Victor är skakad av deras samlags styrka och kraft. Men han skäms för henne, vill inte bli sedd tillsammans med Saga, men han kommer tillbaka och tar henne med hem. Han vägrar se henne. Han vill inte kännas vid henne. Han pratar aldrig med henne.

Sådan är upptakten till Karolina Ramqvist nya roman ”Alltings början”. Den handlar om en destruktiv och förnedrande relation. Om hur en ung tjej dras in i något hon inte kan kontrollera, något som strider mot alla hennes instinkter och värderingar.

Tiden är tidigt nittiotal. ”Ta vad man vill ha” är tidens kvinnliga slagord, just som titeln lyder på Louise Boije af Gennäs romandebut från decenniets första år. En äldre form av kvinnomedvetenhet håller på att smälta samman med en ny feminism, ideal och värderingar sliter åt olika håll.

Och Saga gör sitt bästa, påverkad av såväl moderns mod och förväntningar som samtidens hårda krav på en ung kvinna. Hon vill verkligen vara en tjej som törs, som tar för sig, ja hon vill allra helst vara ”en förförerska”.

I grunden är ”Alltings början” upplagd som en traditionell utvecklingsroman. Även om drivkraften i berättandet är Sagas relation till Victor växer den ut till en bred tidsskildring och behandlar de mer väsentliga frågor en ung tjej konfronteras med under sitt vuxenblivande. Förväntningarna är ouppnåbara; kraven orimliga på vad en ung kvinna ska och bör vara.

Och idag, drygt tjugo år senare, är det ännu värre.

Det finns en enorm klyfta – ett föraktfullt gap – mellan medvetenhet och vardag. Verklig frigörelse måste levas, ta gestalt i den egna tillvaron och bli till konkreta handlingar.

Det räcker inte med aldrig så klarsynta teorier och vassa analyser.

Skickligt skildrar Ramqvist även tonårens desperata längtan efter att något, vad tusan som helst, ska hända, att världen ska överraska, förändras, att det äntligen ska vara möjligt att få börja leva.

Det är som att månad efter månad, år efter år tvingas sitta i en grå meningslös vänthall, sitta och se hur tåg efter tåg går, men alltid fel tåg, någons annan resa börjar men själv sitter man bara kvar och glor och dricker ännu en blaskig kopp vällingkaffe och röker ännu en cigarrett.

Och Ramqvist beskriver hur Saga och hennes bästa vän Pauline kastas mellan benhård tvärsäkerhet och en svindlande och bottenlös osäkerhet, hur de överallt söker fäste, en punkt där livet kan finna en mening, en början, en innebörd bortom all tristess och alla meningslösa dagar utan riktning.

Karolin Ramqvist förmedlar en viktig, rentav avgörande insikt – utan att sticka vassa pekfingrar i läsarens ögon – att feminismen, den kvinnliga frigörelsen, med nödvändighet måste erövras av varje generation, ja kanske av varje ung kvinna. Oavsett tidigare framgångar, större rättvisa i lagstiftning, redan vunna segrar måste det ske om och om igen.

Det är djupt befriande att läsa, främst genom sin insiktsfullhet och det nakna och råa gestaltandet av hur lätt förnedring och förtryck förmår smyga sig in i livet och ta överhanden.

Denna inträngande skildring ingjuter, paradoxalt nog, hopp och – förhoppningsvis – mod.

Jag önskar verkligen ”Alltings början” många läsare och ännu fler bland tjejer vars värld håller på att formas med värderingar och upptäckter i en den hårda vardag som möter dagens tonårstjejer med rent absurda krav.

Jag vill dessutom bestämt hävda att här – med denna roman – har ett viktigt författarskap på allvar tagit sin början.

Framöver kommer jag att följa det med stort intresse.

Christer Enander

Mer läsning

Annons