Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det saknas någonting...

/

Mellan pärmarna till ”Låsta lusthus” finns en historia, en intrig som är väl värd att ge ut. Men jag tycker hela tiden att det saknas någonting. Och jag tror jag vet vad.

Annons

Men jag lämnar det därhän ett tag. Till att börja med är Pontus Wikner ganska lokal. Han är uppväxt i Gävle, han är polis och bor i dag utanför Uppsala. Han debuterade förra året med ”Löparen”. Jag minns den som en rätt spännande historia med lite oväntade vändningar.

Uppföljaren ”Låsta lusthus” utspelas i Uppsala, Björklinge och Gårdskär med en viss dramatisk utvikning till restaurang Matildas på Timmermansgatan i Gävle. Alltså en ganska stark lokal förankring.

Huvudpersonen Gibson utreder tillsammans med sina kollegor ett försvinnande, som sedan visar sig vara ett mord på en ung flicka. I en parallell berättelse är en grupp samhällstoppar utsatta för utpressning. De tvingas betala enligt ett intrikat pyramidsystem för att undgå att bli dödade.

De båda fallen har förstås beröringspunkter.

Nu till det jag saknar i ”Låsta lusthus”: Personteckningen är ganska skral. De personer som passerar känns inte levande, det är platta figurer. Och berättelsen lider ganska svår brist på det kitt som håller ihop en komplicerad intrig som det här ändå är.

Pontus Wikner saknar verkligen inte fantasi, men det krävs mer för att jag ska bli nöjd.

Mer läsning

Annons