Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dunkla sanningar bakom en saklig yta

/

Sällsamma världar, strax bakom verkligheten. Curt Bladh gläds åt två böcker av och med Durs Grünbein.

Annons

Durs Grünbein föddes i Dresden 1962, 1986 flyttade han till Berlin.

En stor del av sitt liv har han på så vis tillbringat i det forna DDR. I mycket har det präglat honom som poet.

De erfarenheterna går som en röd tråd i hans samtal med Aris Fioretos i ”Avtalas tid”, en samling samtal och vykort mellan de två. Deras vänskap är som en kort resumé av Europas senare historia. Grünbein med sina minnen från den kommunistiska enpartistaten, Fioretos, född i Sverige av föräldrar invandrade till Sverige från diktaturens Grekland. I dag bor och verkar han omväxlande i Stockholm och Berlin. Sin bakgrund skildrade han, med fadern som huvudperson, i sin senaste bok, ”Halva solen”.

De två vännerna har en del att tala om, med litteraturen som vänskapens kärna. Deras samtal rör sig både om egna erfarenheter, europeisk historia och djupsinniga analyser av skrivandet. Stundom blir samtalen lätt pretentiösa; det är verkligen inget småprat som redovisas i deras bok.

De har också en förmåga att verkligen fördjupa sig i händelser eller för den delen byggnader. Ett av de mest fascinerande samtalen handlar om de tv- och radiotorn som byggdes i Östberlin: de ser dem som exempel både på politisk pretention och det östtyska systemets omöjlighet som politisk verklighet.

”Det handlade”, säger Grünbein, ”om inget mindre än erövringen av Berlin. En gång var staden det tyska rikets centrum. Sedan kom Germania sådan Hitlers hovarkitekt Albert Speer drömde om henne, huvudstaden i det tusenåriga riket. Därefter förvandlades Berlin till den delade staden, inkarnationen av en kluven värld under kalla krigets epok. Detta storhetsvansinne är enastående.”

När de lämnar politiken och historien diskuterar de litteratur. Proust och Kafka är namn som återkommer.

”Vad anser du egentligen om slagfärdighet?” frågar Fioretos.

”Vi skulle besparas en hel del utsvävande skriverier om författare kunde yttra sig i aforismer”, svarar Grünbein. ”Mest imponeras jag av slagfärdighet bland filosofer och i den antika tragedin. Jag tror naturen i regel är slagfärdig – ibland rentav litet för slagfärdig, om man betänker alla laviner, jordbävningar och tsunamier.”

Samtidigt med denna samtalsbok utger Ersatz förlag en ny samling poesi av Grünbein, ”Interiör med uggla”. I dag är Grünbein onekligen den ledande tyske poeten i generationen efter Enzensberger. Att han i vår belönades med det svenska Tranströmerpriset var ingen tillfällighet.

Hans poesi har drag av saklig stramhet; här finns inga vackert klingande poetiska utsvävningar. Hans poesi rymmer dunkla sanningar och främmande iakttagelser bakom den till synes objektivt sakliga ytan. Att läsa honom är som att föras in i sällsamma världar, strax bakom verkligheten, egentligen verklighetens avslöjande spegelbilder.

Det är ingen banalt enkel poesi, den kräver sin läsares medvetenhet och intellektuella känslighet. Likt ett eko kan i Grünbeins dikter anas hans erfarenheter och minnen från ett liv i den östtyska diktaturens lika förljugna som förtryckande verklighet.

Curt Bladh

Mer läsning

Annons