Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lyriker med en helt egen lyskraft

Det finns allt som oftast ett speciell slags rörelse i Katarina Frostensons lyrik, och inte sällan bär den namn av vatten – flytande och på det paradoxala sättet både livgivande och dödsbringande.

Annons

Det finns också en särskild sort rörelse som syftar till att tvinga upp avstånden – mellan orden och människorna – och göra dem tydliga.

Det är inte en slump att en av hennes samlingar bär namnet ”I mellan” – för att det är just i klyftan mellan det uppenbara och det fördolda som en del av spänningen i hennes dikt ligger.

Hon benämner det mörka, dagliga arbetet i ett slags människoblivande.

På ett sätt kan man hävda att hennes lyrik, med sin speciella relation till kroppen, utgör ett slags forskningslaboratorium där dikten och kroppen stöter och vrider sig emot varandra. Det intressanta med Frostensons lyrik är också det att hon ställer anspråk på en särskild sorts begriplighet som mer liknar vår direkta förståelse av exempelvis musik än vad vi är vana vid att närma oss när det handlar om dikt.

I ”Flodtid” som nu utkommer finns det ett inneboende motstånd i dikten, som befann vi oss på en långsam resa in mot förståelse och begriplighet.

”När det står stilla/vad gör du då/river/vill göra illa, säga ut ordet hårt/för att något skall ske/vad som helst/kan bli sår/öppnas, vara/ärras och ta tid/förvilla att förvandling sker/nej/låt allt falla/av egen tyngd, låt det falla bara/gå ur händerna”

Lägg märke till:

”Låt det falla bara/ gå ur händerna”

Det är ett slags återkommande bild i samlingen, detta med att närapå bara andas ut och ge upp.

Dikterna, om än separerade och indelade i stycken, länkas till varandra som var vi flytande på denna ordström:

” – när ordet rör vid köttet är det kännbart, bränner/det händer sällan erkänn det så/fortsätt samtal/rör runt omkring vänd upp och ner/på allt å ingenting – att stiga ner i strömmar får oss att skratta högt/tillsammans varmt eller kallt är samma sak så kasta dig – följ bara”

Katarina Frostenson är en lyriker med en helt egen lyskraft, som var man innesluten i en virvel. Det är viktigt. Starkt. Lysande.

Kristian Lundberg

Mer läsning

Annons