Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En underbar debut

/
  • Rolf Bauerdick är prisbelönt journalist och fotograf och hans fotoreportage har publicerats i bland annat Der Spiegel.  Han har skrivit ett flertal faktaböcker och har bland annat dokumenterat hur romska samhällen har förändrats efter murens fall. ”Hur madonnan kom till månen” är hans debutroman.

”Guds moder Maria for till himmelen med kropp och själ. Det bestyrker påvens dogm. Och hon är på månen. Det går Gud personligen i borgen för genom uppenbarelsen han uppenbarade för aposteln Johannes. Den avgörande frågan är nu, vad gör bolsjevikerna när de hittar madonnan?”

Annons

Det är frågornas fråga i ”Hur madonnan kom till månen”, den tyske journalisten och fotografen Rolf Bauerdicks debutroman. Bauerdick har under många år skildrat människor som lever eller har levt under förtryck, med ett särskilt intresse för Östeuropa. Berättelsen utspelar sig i Transmontanien, ett lätt förklätt Rumänien, under den kommunistiska diktaturens uppgång och fall.

Handlingen är förlagd till den lilla bergsbyn Baia Luna. Huvudpersonen Pavel extraknäcker i sin farfars handelsbod. Farfar Ilja har en mycket god vän i zigenaren (som Bauerdick kallar honom i boken). Dimitru, som pratar i stället för att tänka. När politiken når Baia Luna, mystiskt och fruktansvärt, måste Ilja och Dimitru räkna ut vad som egentligen försiggår i världen. Deras konspirationsteorier kommer att bygga på allt från påvens dogmer till fragmentariska dagböcker.

Grundtanken är att människan föds fri, det ovanliga är att tanken behandlas i en fars. Känslorna är stora och händelserna dramatiska. Karaktärerna är okunniga men entusiastiska, med handlingskraft av sällan skådat slag. Om drömmen om frihet kräver att man störtar en diktatur, är det bara att spotta sig i nävarna och börja jobba.

Romanen är en skröna av astronomiska mått. Många livsberättelser måste klarläggas och vägen till sanningen går längs krokiga bergsstigar. Men Bauerdick är pålitlig: han tar läsaren i hand och leder stadigt från start till mål. Att han lyckas knyta ihop sin berättelse utan att tappa en enda tråd är imponerande i sig, men inte romanens största förtjänst.

Människoödena är finkänsligt och kärleksfullt tecknade. Gång på gång krockar själens storhet med kroppens litenhet, när diktaturen försöker kuva folket. Karaktärerna kommer nära läsaren, så till den milda grad att tårarna trillar i takt med skrattet.

Det är en underbar debutroman. Om Dimitru frågar sig var på månen Maria står, frågar jag vad Bauerdick ska skriva härnäst.

Ebba Pettersson

Mer läsning

Annons