Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett festtal – till sig själv

Det finns ett uppenbart problem med att skriva biografiskt. I samma sekund som du påbörjar din biografiska berättelse så väljer du också bort andras röster, andras erfarenheter.

Annons

Du skriver om din barndom och väljer att förminska din far. Du väljer att skriva om dina framgångar, om dina misslyckanden – men allt filtrerat genom självrättfärdigheten. Kortfattat och koncentrerat kan man säga att det handlar om perspektiv och storlek. Två fenomen som bägge är problematiska i René Vásquez Diaz roman ”Städer vid havet” som har begåvats med den magstarka undertiteln ”Krönika över en irrfärd”.

Han verkar redan på förhand ha beslutat sig för vad det är som är intressant i hans författarskap – och inte är det att låta den egna prosan interfolieras av annat än den egna svadan. Och redan i romanens anslag, ja, redan med de första meningar i denna haltande text så får man veta att författaren är redo att offra allt – utom sig själv – för att nå fram till det som han vill ha. Förmodligen är det omedvetet, även om det blir talande i en text som skall bära fram ett slags biografisk vittnesbörd.

Nej, det är möjligt att René Vásquez Diaz har velat skriva en burlesk roman om sitt eget liv, men det som återstår är bara en överhängande känsla av att jag har fått ta del av värdens eget festtal – till sig själv.

Kristian Lundberg

Mer läsning

Annons