Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett intellektuellt duglighetstest

/

Det tog honom fyra år att ta sig igenom en enda dag. Orimligt, kan tyckas, men så handlade det inte om vilken dussindag som helst.

Annons

Nu är nyöversättningen av James Joyces storverk ”Ulysses” färdig och Erik Andersson kan äntligen pusta ut.

Det allra värsta med översättarens ensamma tillvaro är att det är så lätt att fega ur, säger han. Att översätta ordagrant är inte svårt – hamnar man i svårigheter finns det oräkneliga ordböcker att luta sig mot.

Men att ta ansvar för ett helt verk, att följa Leopold Bloom, Stephen Dedalus och Molly Bloom genom alla Joyces stickspår och dubbeltydigheter, utan att förfalla till slentrianöversättningar, det är en helt annan sak.

– Tidigare i min karriär kunde jag ge upp en del meningar och tänka att det här blev himla konstigt, men det är inte mitt fel – det står så. I efterhand har jag förstått att det inte är någon bra ursäkt. Vare sig jag begriper den eller inte så måste jag göra något med meningen, jag kan inte bara lämna den som en serie glosor som jag har slagit upp.

Det har gått 90 år sedan Joyce gav ut ”Ulysses” i sin helhet. Den första svenska översättningen från 1946 reviderades 1993 med 4 000 ändringar. Erik Anderson har ställts inför svåra prov tidigare – bland annat med nyöversättningen av JRR Tolkiens ”Sagan om ringen” – men detta liknade inget han gjort.

– Det här slår ut allt. Alla svårigheter man kan tänka sig med en översättning träffar man faktiskt på här, säger han.

James Joyce använde 265 000 ord för att beskriva den judiske annonsförsäljaren Leopold Blooms alldeles vanliga dag i Dublin. I texten pressades alla tänkbara ämnen och stilar in, sammanhållna genom ett ramverk som blinkar åt Homeros ”Odysséen” och den grekiske hjältens irrfärder från trojanska kriget hem till den väntande hustrun på Ithaka.

I ett stycke räknar Joyce upp 80 helgon som alla måste kontrolleras i uppslagsböckerna, i ett annat 23 kyrkliga företrädare, samtliga med krångliga titlar.

– Kapitlet i Barnbördshuset har varit det värsta att översätta. Där går han igenom alla stilar i den engelska litteraturhistorien men det finns inget sätt att ta hand om den ambitionen på svenska.

Han är medveten om att översättningen kommer att granskas med lupp, på samma sätt som ”Sagan om ringen”-fansen ivrigt debatterade om det var rätt att ändra hob till hobbit och efternamnet Bagger till Secker, men tar det med ro.

– Jag hade inga problem med Tolkienfansen, som personlighetstyp känner jag mig också som en nörd. Och det finns en hel del som är intresserade av ”Ulysses” på samma sätt – problemet är väl bara att det är så fint med den boken, den är lite som ett intellektuellt duglighetstest.

Du har ägnat tre år åt att översätta ”Sagan om ringen” och fyra år åt ”Ulysses”. Hur känns det?

– Jag skulle nog vilja säga ”inga mer sådana nu”. Så mycket tid har jag inte kvar.

Sara Ullberg

Mer läsning

Annons