Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Extra allt – och ganska tråkigt

/

En ny svensk roman av en debuterande författare med recensions­citat på omslaget – då blir åtminstone jag aningen misstänksam.

Annons

Särskilt som citaten talar om ”hisnande” och ”Glöm inte att andas”. Alltså signaler om att här är det fartfyllt och spännande.

Men det är det inte. Christer Ackerman gör ett försök att slå sig in i den hårdkokta delen av krimigenren med sin debut ”B5”. Ta en Carl Hamilton, mixa med en lagom dos James Bond (inte bok-Bond utan film-Bond) och lite svensk litteraturpolis av gängse modell, komplettera med arabiska terrorister och en världsberömd men märklig konstnär så har ni den här romanen i ett nötskal.

Douglas Porter heter Christer Ackermans hjälte. Han ingår i gruppen för särskild spaning i Stockholmspolisen. Porter är en man med ett bagage som heter duga: Gammal främlingslegionär med svåra minnen av folkmordens Rwanda. Han är en hårding som slåss med sina mardrömmar och naturligtvis är han våldsam och hård mot de våldsamma och hårda.

Men han är ju inte trovärdig. Det kanske finns någon som honom inom polisen, men jag har svårt att tro att han skulle bli särskilt långvarig med sitt bagage. Att han dessutom klarar sig ganska bra efter en terrorattack mot en antikvitetsaffär på Östermalm, mot arabiska mördare i en helikopter och till slut i en enmansattack mot ett slott i Oman... Det är extra allt i kvadrat men tyvärr ganska tråkigt att läsa.

Jag är som ni märker inte speciellt imponerad av den här debuten. Vill jag läsa en thriller med internationella utvikningar så återvänder jag hellre till dansken Leif Davidsen eller varför inte Jan Guillou.

Mer läsning

Annons