Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får jag följa med?

/

Han har en unik röst i den svenska samtida ­litteraturen. Elegant. Lärd. Äventyrlig. I bästa mening litterär. Fredrik Sjöberg har gjort det igen.

Annons

Det är som när man var elva och bästa kompisen ringde på dörren.

– Ska ru’ mä?

Redan på väg ner i trappuppgången gick ens inre i en ny takt. En värld av möjliga underligheter väntade där ute.

Författaren Fredrik Sjöberg är den där kompisen. När man ger sig in i någon av essäerna i hans nya bok vet man inte alls vart man ska hamna. Det kan komma en ovanlig fjäril i ens väg, eller en vit sten eller kanske ett underligt ord som kräver sitt. Livet visar sig från sin rätta sida, nämligen som ett virrvarr av underbara stickspår.

Fredrik Sjöberg är unik i den svenska litteraturen. Fågelbajs, mopedförgasare, gråmjöliga insekter, ja till och med de manliga könsorganens vokabulär visar sig leda in i förnämligt fria bildningsresor … Den som känner för att färdas långt i sommar bör införskaffa den här essäsamlingen – här flyger man lika elegant som svalan däruppe.

Kapitlet där Fredrik Sjöberg, med svårdolt leende, jämför två konstnärer, skandalexperten Lars Vilks och fågelmålaren Lars Jonsson, borde för övrigt vara obligatorium på alla konstutbildningar.

Författaren kallar det småprosa. Äventyrsprosa vore lika bra.

Ska ru mä?

Absolut, ja.

Gunilla Kindstrand

Mer läsning

Annons