Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färd in i blodigt mörker

/

Mario Vargas Llosa var en av den nyss avslutade bok­mässans hedersgäster.

Förra året fick han Nobelpriset i litteratur för sin ”kart­läggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”.

I dag kommer ”Keltens dröm”, en biografisk roman om diplomaten och den irländske frihetshjälten sir Roger Casement (1864–1916). Han blev känd på sin tid för sin kritik av Belgiens grymma exploatering av Kongo.

Crister Enander har läst en levnadsteckning skriven med längtan efter fiktionens frihet.

Annons

Han drivs av de ädlaste motiv. Därom råder nog inte minsta tvekan. Kollegerna i Afrika ser honom som en aning löjlig. Ibland är det som han försvinner in i sig själv, förlorar sig i drömmar och tankar. Han bär alltid med sig ett anteckningsblock. Och inte sällan blir han sittande ensam – när de andra ägnar sig åt beslutsamt supande – med blocket och pennan framme.

Roger Casement kom redan som tjugoåring till Afrika. Året var 1884. Som barn hade han med febrig fascination läst om doktor Livingstones bedrifter och senare i tonåren om hur äventyraren Stanley fann den försvunne upptäcktsresande. Det var en av tidens största nyheter. Där fann han sitt livs hjälte, förebilden och visionären. På så sätt blev den levande legenden en bestämmande del av hans eget öde. Och kanske också hans största besvikelse.

Men i upptakten till sin senaste roman ”Keltens dröm” – utomordentligt och följsamt översatt av Peter Landelius – låter förra årets Nobelpristagare Mario Vargas Llosa läsaren möta Roger Casement då han sitter i dödcellen och nervöst väntar på besked om överklagandet har lett till att hans dödsdom omvandlats till livstids fängelse.

Där har Vargas Llosa hittat den fasta punkt kring vilken han låter sin mäktiga berättelse breda ut sig. Troget följer han sedan den tidigt föräldralöse Casements väg till Afrika. Det är under den tidiga imperialismens allra blodigaste glansdagar som han kommer till den kontinent som västerlandet betraktade som först exotisk och lockande senare enbart som en gigantisk reservoar full av råvaror, levande såväl som döda.

Allt förvandlades till varor. Rovdriften skedde med allt större precision och utan minsta ansats till samvetsbetänkligheter. Med Gud som täckmantel och civilisationen som den sanna frälsningens budskap lade man med tvång och bedrägeri under sig land efter land. För Roger Casement blir erfarenheterna i den belgiske kungen Leopold II:s Fria Kongo den stora vändpunkten.

Scenen, och resonemanget han får höra av kapten Pierre Massard som tjänstgör vid Force Publique i Mbongo, blir på många sätt den kanske bästa beskrivningen av Europas relation till sina kolonier och dess invånare genom känslokylan och resonemangets många outtalade antaganden. Anledningen till att Casement söker upp den ökänt aggressive officeren är att han sedan ankomsten till Bolobo sett så många invånare som blivit stympade, ofta genom att deras manslemmar skurits av eller händerna krossats.

Saken är den att de många meniga kongoleser som ingår i den kungliga armén har strikta order att inte slösa på dyr ammunition. De får inte skjuta apor, fåglar, ormar eller andra djur som de kan äta.

”Men de här negrerna har så svårt att lyda order, hur mycket man än piskar dem. Det är därför som vi måste införa den här bestämmelsen”, säger kapten Massard på verserad franska till Casement. ”Att så fort de skjuter så ska de skära handen eller penis på den de sköt, förklarade kaptenen. För att kontrollera att de inte slösar ammunition… För vildarna är inte bara dumma i huvudet, de är också födda bedragare. De ljuger och luras, de saknar känslor och principer. Inte ens rädsla får dem att lystra.” I militärens medvetande är felet invånarnas, inte ockupationsmaktens.

Casement, som var brittisk konsul i Fristaten Kongo, hamnar sedan – år 1910 – som generalkonsul i Rio de Janeiro. Även där var han febrilt verksam mot övermaktens sätt att hänsynslöst utnyttja befolkningen. Indianerna behandlas sämre än djuren på gummiplantagerna. Han undersöker det brittiska bolaget Peruanska Amazonkompaniet och dess ohöljda grymheter. Vargas Llosas skildring av denna tid i Casements liv ligger ytterst nära bevarade dokument, inte minst de två böcker – eller snarare rapporter – som Casement själv skrev.

Mario Vargas Llosa följer Roger Casement – född 1864 på Irland, avliden 1916 i London genom hängning – genom dennes strapatsrika och ofta tappra liv, men som också hade många mörka sidor. ”Keltens dröm” drar därmed ständigt åt två håll: det är roman som vill vara en biografi eller så är det en levnadsteckning skriven med längtan efter fiktionens frihet.

Men trots att romanen ibland är väl högstämd i tonen och snustorrt redovisande är ”Keltens dröm” en viktig och angelägen bok som på djupet avslöjar många av människans allra mörkaste sidor.

Mario Vargas Llosa följer Roger Casement – född 1864 på Irland, avliden 1916 i London genom hängning – genom dennes strapatsrika och ofta tappra liv, men som också hade många mörka sidor. ”Keltens dröm” drar därmed ständigt åt två håll: det är roman som vill vara en biografi eller så är det en levnadsteckning skriven med längtan efter fiktionens frihet.

Crister Enander

Mer läsning

Annons