Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frosseri à la Berlusconi

Det är skillnad på att njuta och att frossa. Viktor Björklund får för mycket av Niccolò Ammaniti.

Annons

”Festen kan börja” är ett rikligt uppdukat långbord som man inte sätter sig vid för att njuta utan för att frossa.

Niccoló Ammaniti formligen vräker på med bisarra situationer och osympatiska personskildringar.

På ena sidan av bordet har vi Saverio Montana, som helst vill bli kallad Mantos, ledare för en kvartett misslyckade djävulsdyrkare.

På den andra sidan finns den berömde författaren Fabrizio Ciba. Dessa möts dock aldrig utan är Ammanitis redskap för att ge en fylligare bild av den fest som verkets titel syftar på och som utspelar sig i Villa Ada, en av Roms parker, dit gräddan av Italiens celebriteter är inbjudna för att bekräfta sin egen och värdens betydelse.

Boken gavs ut i Italien 2009 och man anar ett försök till drift med och kritik av ett allt ytligare, berlusconierat samhälle som inte förmår förvalta sitt tunga kulturarv.

Där faller den på eget grepp. För ”Festen kan börja” är visserligen driven och bjuder på några intensiva ordväxlingar men visar främst upp en ytlighet som stundtals är direkt motbjudande. Ta kvinnoporträtten till exempel, vilka knappast alls är några porträtt. Kvinnorna hängs i stället upp som pin-up-planscher eller placeras som bordsdamer för sina behags skull. Och när de manliga huvudpersonerna inte får ett värdigt komplement blir även de till karikatyrer.

Den som har roligast på festen är tyvärr Ammaniti själv. Någon gång blir hans glädje tillräckligt stor för att smitta av sig, men större delen av tiden står han i vägen både för läsaren och det han vill berätta.

Viktor Björklund

Mer läsning

Annons