Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Garanterat en av årets bästa

/

Annons

Än är det lite tidigt att börja kora årets bästa krimi, men den här boken är en stark kandidat. Den kommer garanterat med på min lista över årets bästa, så mycket kan jag lova.

Lars Pettersson är frilansande filmare, han har varit producent på SVT och bor i Lindesberg. Utom vintertid då han bor i Kautokeino i norra Norge. Det är en bra bit norr om polcirkeln och ligger mitt i sameland. Jag har rest däruppe och stannade faktiskt till några timmar på väg söderut. Då var det sommar, men i den här romanen är det februari och den vår som kommer kan bara anas, om ens det.

Anna Magnusson är åklagare i Stockholm. Hon har egentligen aldrig funderat över sitt ursprung med en samisk mamma, en mamma som lämnade familjen och renskötseln för att utbilda sig till lärare. För Anna är Kautokeino bara minnen av besök under skollov med fjällvistelser tillsammans med mormor, morfar, kusiner och andra släktingar.

Men nu är Anna på väg dit, mitt i smällkalla februari. Mormor har bett henne komma upp för att hjälpa kusinen Nils Mattis som anklagas för våldtäkt. Mormor är nämligen mycket orolig, eftersom familjens renhjord behöver all arbetskraft som finns. Med Nils Mattis i fängelse riskerar familjens hjord att trängas bort från det viktiga vinterbetet.

Men Anna blir inte den försvarsadvokat som mormor hoppas på. Anna förstår ganska snart att Nils Mattis inte är oskyldig. Hon hamnar förstås i konflikt med sin mormor och sin moster. Att hävda sanning och rätt är en sak, men hennes familj lever i en kultur där sanning och rätt kan vara något helt annat än det lagens bokstav säger.

Dessutom får hon klart för sig att hennes undersökningar och frågor inte ses med blida ögon av alla. Anna upptäcker att det verkar som om någon vill stoppa henne, till och med röja henne ur vägen.

”Kautokeino, en blodig kniv” var från början ett filmmanus. Jag förstår det, för denna roman är mycket filmisk. Det finns gott om miljöer, människor och situationer som jag kan föreställa mig i filmad form.

Romanen innehåller mycket dramatik och faktiskt också en hel del humor. Dit hör avgjort skildringarna av festandet på Nordkalottens nöjesställen. Har man som jag varit på Hotel Ratkin i Karesuvanto en festkväll mitt i smällkalla januari så känner man igen sig...

Men framför allt är det här en mycket spännande och välskriven thriller. Det är också en roman med mycket stor respekt för det samiska. Som läsare får jag nya kunskaper och ny insikt i de problem – och glädjeämnen – som finns i det liv som är så många människors vardagstillvaro. Genom Annas morfar förstår man vilken enorm revolution det var när snöskotrarna kom: Att slippa åka skidor eller släde efter dragrenar när man ska ut för att vakta sina renar.

Och genom Anna själv (det är hon som är berättarrösten) får jag klart för mig att det kan vara omtumlande att återvända till sin mammas uppväxtmiljö och veta att man ”bara” är Anna Marjas Anna.

Jag är som ni säkert märker rätt imponerad av den här romanen. Och eftersom Lars Pettersson också är filmare så kanske vi får se berättelsen på vita duken. Eller varför inte som en tv-serie?

Mer läsning

Annons