Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gotland & Spillingsskatten - obegripligt negligerade

/

I ”Spillingsskatten – Gotland i vikingatidens världshandel”, utgiven av Länsmuseet på Gotland, kan man läsa om Spillingsskatten, världens största silverskatt; 67 kilo silver – spiralringar, tenar, armringar och mynt, och dessutom 20 kilo brons, som hittades vid gården Spillings nära Slite på Gotland.

Annons

Utifrån Spillingsskatten går forskarna igenom inte bara Östersjöhandelns och silvrets på Gotland utan också metallbearbetningens som helhet historia. Spillingsskatten dateras till 800-tal och finns utställd på Fornsalen i Visby; en obegripligt usel utställning av ett av Sveriges – världens! – intressantaste arkeologiska fynd som trots utställningens stora brister måste ses.

När nationalstaterna växte fram på 1800-talet och lojaliteten inom församlingen eller gentemot en härskare skulle ersättas med lojalitet till nationen gällde det att väva ihop de tidigare undersåtarnas, numera medborgarnas intressen med statens. Till detta var en enande och helst storslagen historiebeskrivning nödvändig och svenskarna gavs vikingar av riksantikvarie och ledamot av Svenska Akademin, Oscar Montelius. Vikingar som befolkade Sverige, Danmark och Norge – men inte Estland, Ryssland, Finland eller Tyskland – de sista seklerna före Skandinaviens slutliga kristnande. Vi läser om turerna kring vikingen i ”Det rena landet” av Maja Hagerman, som avfärdar vikingatiden som en uppfinning från 1870-talet, och kallar istället 800-1100 för yngre järnåldern som alla andra. Det borde Länsmuseet på Gotland också göra, liksom de forskare som deltar med artiklar i ”Spillingsskatten”; att hänga fast vid vikingen är oansvarigt och olämpligt, i det närmaste opportunt i en bok som ”Spillingsskatten” som för övrigt har mycket att tillföra; både i debatten om vår tidiga historia och med faktamaterial.

På Gotland har mer än ett ton silver fördelat på över 700 skatter från 800-1100-talen hittats – hittills. Forskarna kan bara spekulera i hur så mycket silver hamnat på Gotland, men Gotlands strategiska läge i Östersjön och tusenåriga kontakter med Baltikum och Ryssland som utvecklades till handelsleder till Svarta havet och Bysans, vilket gjorde gutarna ledande i Östersjöhandeln är en del av förklaringen. Så är Gotland fullkomligt unikt i världen med sina (återfunna) 168000 silvermynt från arabvärlden, Nordafrika och Centralasien, mynt som inte finns kvar annat än på Gotland.

Att handel ackumulerar rikedom är känt; de äldsta av de gotländska silverskatterna är jämt spridda över hela Gotland som om alla deltog i silverimporten, de senare skatterna är större – nu har importen koncentrerats på färre händer och ett klassamhälle växte fram internt; gentemot svenska storsamhället har Gotland stått i särklass. Kungen fick skatt från ön men varken kungar eller biskopar hade fram till medeltiden någon makt över Gotland.

Handeln mellan Gotland, Ryssland, Baltikum och Danmark la grunden för det som senare utvecklade Hansan. Men inte bara handel. På 500- och 600-talen förbättrades järnhanteringen, tillgången på koppar ökade och skeppsbyggnadskonsten utvecklades – ett hantverk som gutarna som öbor med handel som näringsfång behärskade vilket visar sig i de gotländska bildstenarna från 600-talet vars motiv företrädesvis är skepp.

Mycket tyder på att Gotland fram till 1200-talet var ett centrum för en tekniskt mycket avancerad metallhantering i Östersjöområdet. ”Efter 1250 minskar spåren av smidesverksamhet i Visbys kulturlager.”

Gotlands medeltidsvecka är snarare en hyllning till europeisk riddartid och drar intresset bort från den flera sekler tidigare gotländska storhetstiden som förtjänar vår uppmärksamhet; Gotland är obegripligt negligerat av forskarna. Arkeologerna gräver i Birka och forskar på skepp i Norge, Spillingsskatten som från början var publik – tv var på plats när den lyftes ur jorden, är nästan okänd och nämns inte ens på Othem-Boge där Spillings ligger, hembygdsförenings hemsida. Läsning av ”Spillingsskatten – Gotland i vikingatidens världshandel” är en bra början på ändring av vårt intresse för Gotland.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons