Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Homeriskt närvarande

/

Ju mer våld vi använder för att göra den svarta till ett djur, desto mer djur blir hon i vårt öga och Spårhunden viker nödvändigt undan blicken när han möter vita, för slaveriet bygger på underkastelse och ömsesidig fruktan där rollerna låsts i grymhetens excesser, i oavlåtlig tortyr och skräck för den andra.

Annons

”Slaven” av Teresa Cárdenas handlar om Spårhunden; en man vars liv föröddes innan han föddes och som när han är gammal möter kärleken som ger honom modet till och insikten om nödvändigheten att stå upp för sig själv och sin mänsklighet.

Efter det våldsamma liv han fört blir hans begär nakna och mycket påtagliga – han vill till slut bli människa.

I Teresa Cárdenas enkla, nästan simpla språk står Spårhunden – denna illitterata dumma man i ett förråat samhälle där våldet hela tiden i vartenda minne, vartenda fragment av Spårhundens historia bryter igenom, ännu klarare för oss.

I hans ögon blir människorna schabloner – brutala och omänskliga, slavarna på sitt sätt, godsägaren på sitt, förmannen symboliserar ondskan själv mot en fond av sockerrör bortanför vilka Spårhunden aldrig varit och som ramar in historien, koncentrerar den till en essens genom vilken slaverisystemet i allt sitt groteskeri avslöjas.

Det mänskliga finns bara i Spårhundens kroppsliga skavanker som bagateller. Textens koncentrerade långsamhet som rymmer ett liv och ett dygns händelser på bara hundra sidor förtar på intet sätt den hetsiga stämningen som vilar i den lojhet som slavsamhällets stympade initiativ tvingar fram, men som pyr av hot fasansfullt – trots piskor, blodhundar och evig ofrihet.

Stilen blir homeriskt närvarande där tid och rum inte spelar någon roll, med berättarrösten i förgrunden trots att allt vilar på avlägsen tid.

”Slaven” ges ut på Trasten, Tranans förlag för ungdomslitteratur, men läses med stor behållning även av vuxna.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons