Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I motståndets zon

/
  • Öppenhet är den första boken om Carl-Erik af Geijerstam, poet och översättare. af Geijerstam var bosatt i Uppsala.

Hur överleva? Hur skapa sig ett eget rum i detta larmande kaos av samtid? Hur behålla sin mänsklighet i en värld som i ett allt snabbare tempo blir omänsklig?

Annons

Ett svar är naturligtvis att skapa sig en plats där man är både avskild och engagerad. Hermelin fann en sådan plats på S:t Lars sjukhus. Carl-Erik af Geijerstam tycks ha skapat sig en sådan motståndszon i själva långsamheten; i naturens växlingar och diktens obönhörliga droppeffekt.

Det finns en slags profan teologi i hans dikt, en slags naiv häpenhet om man så vill. ”Att bli förflyttad till en annan ort/och annan tideräkning/med vinden bortblåst från sitt eget/som frö och fjun och bara bli lämnad/öppnad och intig.” (Ur Uppflog och fästen) Det som är det centrala för Geijerstam tycks vara denna känsla av tillhöra det obegripliga – att vara en del av det större, som ett enda litet fjun på en maskrosboll. Så blir också döden hos honom att bara i tillit lägga sig ner på sin kudde och sova.

Nu utkommer en samlingsvolym med ett antal essäer som på olika sätt försöker ringa in detta märkliga författarskap. En del av materialet är sedan tidigare publicerat, men inte spelar det någon roll då det har varit svårt för läsaren att orientera sig fram till texterna. Geijerstam fick ett långt liv. Han föddes 1914 och avled 2007 – vilket innebär att i honom – och i hans författarskap – sammanstrålade tidens olika skiftningar.

Vilhelm Ekelund, Gunnar Björling och Rabbe Enckell utgjorde hans främsta valfrändskaper och också hos dessa författare kan man finna denna slags existentiella utpost i världen.

I det kortfattade förordet kan man finna en mening som i all sin enkelhet ringar in Geijerstams liv och dikt: ”Hans speciella egenart fanns inte minst i en envis vägran att försöka bli populär.” Hur välgörande är det inte med en författare som söker sig bortom allfartsvägarna, som envist hävdar en lågmäld outsiderposition.

Tom Hedlund skriver i en insiktsfull essä om platsens betydelse, den inre och yttre, och där han också lyckas finna en mening som sammanfattar Geijerstams författarskap: ”Han är för det mesta på plats.” En underbar formulering om ett författarskap som just söker upp den uppenbara hemligheten i världen. En annan personlig favorit i samlingen är Lars Bergquists ”The friendly Arctic” som visar på hur det otillgängliga och svårforcerade i själva verket kan erbjuda en plats för liv och tillgänglighet. Ett tema som väl passar Geijerstam, överhuvudtaget är det en mycket välkommen antologi då man så här sammantaget får en rikare och djupare bild av ett storslaget författarskap.

Kristian Lundberg

Mer läsning

Annons