Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen Slashas alls

Annons

Titeln är kongenial. Ett med sitt ämne. Stig och en punkt.

Som om inte så mycket mer behövde sägas. Framför allt använder den gode vännen Niklas Rådström i sin bok aldrig Slas, det namn med vilket han blev du och bror med en stor läsekrets. Eller den stora läsekretsen gjorde sig till du och bror med denne Slas.

Utan att känna honom det minsta. Man bara trodde sig känna honom. För det fanns något i tilltalet i hans böcker.

Vi kom att älska dessa Stig Claessons böcker. För deras svenska vemod och melankoliska skruvar. Nästan punktigt kom de ut i augusti så gott som varje år. Ibland kunde året bjuda på ett par titlar. Högtidsstunder varje gång de kom.

Att läsa dem var som en hemkomst till ett annat Sverige, till ett land som inte längre finns men som nyss ändå fanns där.

Stig Claesson mindes åt oss. Han hade inte glömt.

Sen 2007 vek Stig av från livets stig och efter det kom sonen Nils ut med en avslöjande bok om bohemen, söderkisen med det härliga idiomet. Det som glimmade i den bilden var inte äkta guld utan kattguldets kalla grin.

Under den bohemiska ytan härskade en lättstött, ganska elak pappa och familjefar. Bra på att håna och förnedra (inte minst hustrun). Och alkoholismen hade inga granna perioder.

”Blåbärsmaskinen” som boken hette satte stopp för romantiserandet av Slas.

Niklas Rådströms bok i dag försöker sannerligen inte, återigen, försköna Stig Claesson. Men han betonar hur intensivt och mycket Stig jobbade. Viken konstnärlig moral han hade. Fuskade han med sina supperioder gjorde han det sannerligen inte vid skrivmaskinen. (En och annan teckning kom väl lite vidlyftigt och snabbt till.)

Pär Rådström var Stig Claessons kanske bäste vän och kollega. Sonen Niklas träffade Stig regelbundet och så gott som uteslutande under dennes nyktra perioder. De åt lunch på Freden över en Ramlösa eller badade bastu på Reisen. Ibland gick de till Nils-Emil. Periodvids en gång i veckan. Alltid nyktra.

Det är ett fint vänporträtt som växer fram Befriat från slitna anekdoter är det kanske just därför oupphörligt intressant.

En bild av Stig Claesson som också behövs.

Mer läsning

Annons