Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kloka ord om studentrevolten

/

Uwe Timms bok om studentrevolten levandegör en hel tidsepok.

Lasse ­Ekstrand läser och längtar dit.

Annons

Fredagen den 2 juni 1967 var shahen av Iran och Farah Diba på statsbesök i Västberlin. På kvällen skulle de se ”Trollflöjten” på Deutsche Oper. Tusentals människor demonstrerade. Polischefen Duensing, med ett nazianstruket förflutet, beslöt att demonstrationen skulle upplösas. Med alla medel. Som man skär en skämd korv, var hans bisarra liknelse. 

Bland demonstranterna fanns Benno Ohnesorg. Tillsammans med andra jagades han in på en tvärgata och sköts kallblodigt bakifrån i huvudet av polismannen Karl-Heinz Kurras, avled i ambulansen på väg till sjukhuset. Kurras gick fri och hans namn dök upp för några år sedan i Stasis arkiv, hade varit i deras sold.

Fotot på den liggande och medvetslöse Ohnesorg, huvudet i knäet på en kvinnlig meddemonstrant spreds snabbt, även utanför Tyskland. Det vilar något religiöst över scenen. Offret och så kvinnan som tittar snett upp mot himlen, osökt tänker man pietà.

Uwe Timm var studiekamrat med Ohnesorg på vuxengymnasiet i Braunschweig. Den senare höll sig mest för sig själv, introvert och svår att komma inpå livet. Älskade konst och skapande.

När Ohnesorg dräps, befinner sig Timm i Paris. En första version av en avhandling om Camus har han rivit i småbitar. Men han återupptar avhandlingsskrivandet. Hos Camus fångas han av tanken om alltings absurditet och meningslöshet. Vad med Ohnesorg, hans korta liv och plötsliga död?

Timm söker Ohnesorg, med hjälp av direkta minnesbilder av honom. Träffar hans son, född efter faderns död. Kvinnan i vars knä Ohnesorgs blodiga huvud vilade. Står vid Kurras stålförstärkta dörr, men ringer inte på.

Reflekterande förmedlar han – detta är nog den klokaste boken om denna av många förtalade tid –  atmosfären på universiteten andra halvan av 1960-talet. Morgondagarna sjöng och himlen var röd. Det samtalades dygnet runt, hölls stormöten. Fassbinder dök upp på uni i München och visade sin solidaritet. Det känns som att resa till en annan värld. En härlig sådan, jämfört med dagens högskoleförfall.

Vemodet och saknaden – jag var ju själv med på ett hörn när det begav sig – växer under läsningen, jag har svårt lägga bort denna minnesbok som förstås också är en bok om Timm. När vi betraktar en medmänniska letar vi efter och får fatt i oss själva om vi vågar vara öppna. Respektfullt och med mjukt handlag, språket glider fram, hedrar denne suveräne stilist vännen och främlingen Ohnesorg, som inte var särskilt politiskt intresserad, snarare en skönande och raka motsatsen till en militant aktivist. Men blev det symbolladdade offer som gav en avgörande knuff åt den utomparlamentariska oppositionen i Förbundsrepubliken. Kulan stängde den redan trasiga dialogen, man var vid vägs ände.

Än en gång Thorén & Lindskog: Vielen Dank för er viktiga kulturgärning att ta omistlig tysk litteratur till svenska.

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons