Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Knausgård gör en Proust?

/

Livet är en tamp, sa kärringen som inte kunde säga k. Det upprepar Karl Ove Knausgårds farmor med jämna mellanrum när hon går omkring i huset och lämnar fläckar av kiss efter sig.

Annons

För Karl Ove själv är livet uppenbarligen en kamp. Varför och på vilket sätt berättar han i romanserien som ska bestå av sex böcker, del ett kom nyligen ut som pocket samtidigt som översättningen av del två släpptes. Den sista är ännu inte färdigskriven.

Projektet imponerar. Sex böcker innebär nästa 3 000 sidor om en drygt 40-årig mans liv. Kommer det att hålla? Innehåller livet tillräckligt med användbart stoff?

Marcel Proust skrev sju delar i ”På spaning efter den tid som flytt”, Knausgård kan bli hans motsvarighet på 2 000-talet om han ror det hela i hamn. Om alla delar håller samma klass som den första kan han lyckas.

Men det handlar inte om effektivt berättande, det finns ingen ”story” som byggs upp och knyts ihop. Precis som i fallet Proust får läsaren istället detaljerade redogörelser av episoder ur författarens liv, ibland är detaljnivån irriterande hög.

Jag vet exempelvis precis hur det går till att diska; man häller upp varmt vatten i diskhon, sprutar i diskmedel, använder disk- borste, placerar grejerna i diskstället – men Knausgård ägnar ändå oproportionerligt stort utrymme åt att beskriva precis hur han gör.

Vad är syftet? Förmodligen att skapa en känsla av vardag och verklighet som sedan förstärker andra partier i boken. Enligt baksidestexten är detta en autofiktiv roman, alltså en blandning av biografi och fiktion. Vad fiktionen består i förstår jag inte, kanske är den väl dold.

Debatten som boken väckt i Norge har i varje fall handlat om hur hänsynslöst Knausgård lämnar ut släkt och vänner.

Om det han skriver är ”sant” eller inte saknar egentligen betydelse, trovärdigheten är viktigast och den finns i tillräckligt hög grad för att fängsla. Huvudtemat i denna första del är relationen till pappan; läraren, frimärkssamlaren, fritids- politikern som förändras när Karl Ove är i tonåren och föräldrarna skiljs.

De obesvarade frågorna driver läsningen framåt och väcker suget efter de återstående delarna i serien. Var kommer pappans dödslängtan ifrån? Vad har han gjort för att förtjäna sönernas hat? Hur ska Karl Ove tackla sitt ”arv” när han själv träder in i papparollen?

Erik Wikström

Mer läsning

Annons