Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krimi med dokumentär touch

/

Vid en arkeologisk utgrävning på en ö i Mälaren påträffas ett välbevarat skelett.

Annons

Först tror arkeologerna att det är ett jättefint fynd från vikingatiden, men så ser de en liten medaljong som den döda har haft. Och den medaljongen är av mycket senare datum.

En som deltar i utgrävningen är Linda Holtz, dotter till kriminalteknikern Ulf Holtz. Hon ringer sin sjukskrivne far som motvilligt åker ut till ön. Ganska snart kan han konstatera att skelettet tillhör en kvinna som har legat i jorden i knappt 50 år. Ett eventuellt brott kanske är preskriberat, men ett försvinnande kanske kan klaras upp.

Ulf Holtz har jag nu mött i tre av de fyra romaner som Varg Gyllander har skrivit. Förutom att skriva krimi är Gyllander presstalesman för Rikskriminalen. Det torde ge honom unika inblickar i sådant som är fördolt för andra författare.

Det är nog också det som är det bästa med hans böcker: Känslan av att här är det närmast en dokumentär skildring av hur kriminaltekniker arbetar.

”Ingen jord är den andra lik” är uppbyggd enligt en ganska vanlig mall: Ett par parallella brottshistorier och återblickar på en tid då miljonprogrammet regerade utbyggnaden av bostadsområdena runt vår huvudstad.

Litterärt är nog återblickarna med den 13-åriga flickan och hennes alkoholiserade mamma i det ännu inte färdigbyggda bostadsområdet bäst. Här finns en nerv och närvaro som jag tycker romanen lider lite brist på i övrigt.

Men Varg Gyllander placerar jag ändå på den övre halvan i min rankning av svenska krimiförfattare.

Mer läsning

Annons