Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Längtan bort & längtan hem

Martha Bonn imponeras av en välskriven, ­fascinerade biografi över journalisten, foto­grafen och författaren Torgny Sommelius.

Annons

Vem var Torgny Sommelius? En äventyrare? En litterär reseskildrare? ”En melankolisk världsförlorare” som ibland jämförts med Stig Dagerman?

I vilket fall var han en udda existens och hans liv på jorden blev kort, född 1928 och död den 5 januari 1963 i en flygkrasch på Trinidad.

Tomas Löfström kallar honom ”Den siste resenären” i sin biografi om denne journalist, fotograf och författare, uppvuxen i Helsingborg och tilltänkt arvtagare till Helsingborgs Dagblad. Ove Sommelius, Torgnys far, var från 1924 chefredaktör för högertidningen och blev senare också ägare, styrelseordförande och vd.

Tomas Löfström, själv resenär och reseskildrare, har fascinerats av Torgny Sommelius öde och känner tydlig släktskap med dennes upplevelser av världen – Afghanistans skönhet, Indiens kontraster och mycket annat. Både bär de på resenärens ensamhet. Längtan bort och längtan hem. Behovet att ”skildra det som redan är skildrat. Allt kan upptäckas på nytt. Det är resenärens, resebrevskrivarens hopp”, skriver Torgny Sommelius i sin dagbok från Indien 1956.

Det är ett mastodontjobb som Tomas Löfström lagt ner på att försöka kartlägga Torgny Sommelius komplexa liv. Sättet att resa, sättet att skriva tilltalar honom. Redan som tolvåring kom han i kontakt med Sommelius skrivande när han omkring 1960 lånade dennes ”Jugoslavien u.p.a.” på stadsbibliotekets vuxenavdelning i Lund. Långt senare, när han själv blivit en globetrotter, läste han Asientrilogin.

Torgny Sommelius gick sina egna vägar – en sökare, en egocentriker. ”Han var som jag, jag ville skriva som han, våga ta ut svängarna, i livet och litteraturen. Bli en sådan kompromisslös författare och resenär”, skriver Tomas Löfström.

Otaliga timmar har han lagt ner på att utforska sin förebild. Han har rest, läst och intervjuat Sommelius vänner, kollegor och släktingar. Han har grävt i arkiv och fördjupat sig i artiklar och recensioner.

Sommelius var förutom resenär en produktiv tidningsman och blev en ”ung rebell i tidningsvärlden” med HD:s aftontidningsexperiment ”Kvällsnytt” 1951-54.

Som person är Torgny Sommelius svårfångad, men Löfström har fått god hjälp av den banankartong med gamla brev, dagböcker och manuskript, som hade legat oöppnad hos Sommelius syster Klara (Birgitta) i många år. Löfström fick ta hand om materialet och drogs in i en annan människas liv. I mars 2008 började han skriva, lägga pussel om ”den siste resenären”.

Löfström fann en ung man som flickorna flockades omkring och gärna åkte med i den gamla T-Forden på Helsingborgs gator. Senare blev det en vit MG.

På sina resor i det efterkrigstida Europa åkte Sommelius för det mesta ensam. Färderna gick allt längre bort och inför sin Indienresa lät han inreda en Volkswagenbuss, som tog honom 58 000 kilometer tur och retur Sverige-Indien.

Sommelius umgicks gärna i konstnärskretsar och träffade många av den tidens så kallade kändisar. Under sin långa Indienresa råkade han bland annat på den svenske filmaren Arne Sucksdorff, som höll på att spela in ”En djungelsaga” i Narayanpur.

Löfströms biografi blir också en tidsskildring av 50-tal och tidigt 60-tal. Gamla tidningsurklipp bidrar till att levandegöra denna epok.

En av de personer som fick sitt öde sammanlänkat med Sommelius var skådespelaren Erik Strandmark, född i Ovansjö 1919, och uppvuxen i Gävle.

Torgny Sommelius sista stora projekt ”jorden runt med sportplan” slutade med de två svenskarnas dramatiska död. Sommelius kraschade med sin Cessna Skywagon 185 ”Bel Ami” vid landning på flygplatsen i Port of Spain den 5 januari 1963. Erik Strandmark var passagerare.

Jag kan inte annat än imponeras av Tomas Löfströms biografi om Torgny Sommelius. Den omfattande listan med litteratur, källor och hänvisande noter tyder på en grundlig research. Resultatet har också blivit en välskriven, fascinerande skildring om den rastlöse resenären som sökte sig vidare och vidare för att kanhända någon gång få svar på sina existentiella frågor. En Antoine de Saint-Exupérys ”Lille prinsen” i vuxentappning.

Martha Bonn

Mer läsning

Annons