Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lysande triangeldrama

/

Annons

Väntar er inte action eller detaljerade skildringar av brott. Vänta er inte ingående studier i polisarbete och kriminalteknik.

Men vänta er en fullkomligt strålande roman med massor av spänning och väldigt, väldigt hög litterär kvalitet: Guillermo Martínez roman ”Lucianas långsamma död” är ett lysande triangeldrama.

I grund och botten är det ingen direkt revolutionerande intrig: En ung kvinna (Luciana) och två män som båda förtjusas och attraheras av henne. Det är en konstellation som nog är lika gammal som litteraturen.

Bokens jag är en av de två männen. Den andre heter Kloster och är Argentinas mest kända och lästa författare, känd framför allt för sina fängslande kriminalhistorier. Mellan dem står alltså Luciana.

Hon är sekreterare åt Kloster, han dikterar sina romaner och hon skriver ner dem på datorn. Hon är ung, charmig och väldigt vacker. När Kloster åker till Europa på en månad blir Luciana ledig. Hon anlitas då av den andre författaren för samma arbete. Han förtrollas lika mycket av Luciana och i ett laddat ögonblick gör han ett närmande.

Men Luciana drar sig undan och så är det över.

Tio år senare väcks han på morgonen av telefonen. Det är Luciana som ringer och vädjar om hjälp. Hennes närmaste dör en efter en och hon är övertygad om att Kloster ligger bakom. Luciana anmälde nämligen honom för sexuella trakasserier och nu är hon övertygad om att han håller på att hämnas.

Lucianas berättelse är skakande och håller ihop. Men författaren blir inte övertygad, men lovar att kontakta Kloster. Under förevändning att han håller på att skriva en roman får han komma hem till den store författaren. Och det är nu som den här romanen blir verkligt fängslande.

Mötet mellan de två författarna inleder en tvekamp, en verbal brottningsmatch om sanning, slump och författarskap. Är det verkligen troligt att Kloster kan ligga bakom de många dödsfallen? Hans version är förstås en helt annan. Han är ju bara en man som på ett tagiskt sätt förlorat en älskad dotter. Vad skulle han ha för orsak till hämnd mot en förvirrad tonårings anklagelser om sexuella trakasserier? Anklagelser som ligger tio år tillbaka i tiden.

Guillermo Martínez är en väldigt bra berättare som kan konsten att med små språkliga finesser ge gestalterna liv. Stämningen i boken är oroande, för att inte tala om rent gastkramande ibland. Det var länge sedan jag läste något så här bra i ämnet hämnd och hämndlystnad.

Om det nu var det som romanen handlade om. Jag är inte riktigt säker.

Men läs själva, gott folk!

Mer läsning

Annons