Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med den erfarne kulturjournalistens stilkänsla

Curt Bladh läser Leif Zerns faders­porträtt där två världar flyter samman, bokstavligen i en människa.

Annons

En bokstav gjorde honom svensk. I stället för Leib kom han att kallas Leif, naturligt för hans mor som var född svensk, ett tecken på hur hans far, den ortodoxe juden Simon-ben-Leib, mitt i all sin trohet mot lagen, tron och traditionen, allt mer blev som vilken folkhemssvensk som helst.

Ett annat tecken på det var motorcykeln, en BSA Bentam, 4,5 hästkrafter, maxfart 83 km/tim.

Det var den sommar när farmor avled. Ett dödsfall kräver mycket av de efterlevande, dagligen under nästan ett år ska de morgon och kväll läsa en kaddish, en sorgebön, inte hemma men i synagogan. Problemet för gamle Zern var att han gjort som många andra svenska, han hade skaffat familjen en sommarstuga, i Uttran utanför stan. Att därifrån ta sig till synagogan – eller shul som deras lokal på Söder kallades – var ett problem, med buss och tåg, lång promenad. Motorcykeln löste problemet. Med den kunde Simon Zern var både trogen sin lära och njuta av friden, fisketurerna, naturen och inte minst kräftkalasen i Uttran.

Om denne man, sin far, har Leif Zern skrivit en ömsint och vemodig berättelse som blir ett stycke svensk efterkrigshistoria. Själv är han, bokstavligen, ett exempel på vad som hände dessa år. När föräldrarna ändrade en bokstav, Leib blev Leif, gjorde de sonen svensk. Men han uppfostrades enligt judisk tradition och har blivit den trogen livet igenom.

”Kaddish på motorcykel” blir med Zerns sätt att berätta en skildring av hur två världar flyter samman, bokstavligen i en människa. Hans far som förblir ortodox i det mesta men samtidigt allt mer tar form av vanlig svensk. Och som sådan kan tillåta sig ett och annat undantag, som detta med kräftorna; Lagen tillåter fiskar med gälar men inte skaldjur med klor.

Zerns skildring blir en tids- och miljöbild; det traditionella judiska livet på dåtidens Södermalm blir mycket levande, en rad släktingar träder fram som särpräglade personligheter, betraktade med lika mycket kärlek som ironi. Och här skildras miljöer, både de affärer där de äldre i släkten arbetade och de nöje dit pappa tog med sig unge Leif.

När historien berättas med ett litet småleende och blick för avslöjande egenheter hos dem som formar den blir berättelsen levande. Och med den erfarne kulturjournalistens stilkänsla mycket läsvärd.

Här finns ett och annat minne av antisemitism men Zern är egentligen alltför hemma i sin fars judiska värld för att riktigt beröras av den. Mer än någon enstaka gång, nästan i förbigående.

Så blir pappan gammal och senil, hamnar inom vården och glider sakta bort ur livet. Medan modern som mest skymtat i berättelsen finns kvar som en trygghet, nästan en symbolik: det judiska försvinner och det svenska blir kvar, åtminstone för Leib som blev Leif.

Curt Bladh

Mer läsning

Annons